Fru talman! Det är ändå ganska talande för regeringens hållning i den här debatten att man tidigare har antingen skyllt på eller gömt sig bakom Sidas beslut, som de har tvingats fatta utifrån regeringens politik, eller skrutit om EU-beslut. Dessa är visserligen viktiga, men om vi ska vara ärliga har vi socialdemokrater fått skjuta regeringen framför oss under detta fruktansvärda krig för att de över huvud taget ska vara framåtlutade och driva på i EU-kretsen för till exempel sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar och mot bosättare.

Fru talman! Vi begär inte att Sverige ska göra allt. Men läget är faktiskt värre än någonsin, och vi kan inte ens finansiera Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det är en insats som skyddar palestinska barn så att de kan gå till skolan, som dokumenterar övergrepp och som är de enda som skapar någon form av trygghet. Och vi nås dagligen av rapporter om attacker. Detta är faktiskt oförsvarbart.

De senaste veckorna har vi dessutom kunnat ta del av en praktskandal. Regeringen har uppenbarligen betalat väldigt mycket pengar till Somalia och till projekt som står väldigt nära den regimen. Uppenbarligen finns det pengar till det. Att man då inte prioriterar följeslagarprogrammet i detta allvarliga läge ifrågasätter jag starkt.

Jag vill uppmana regeringen att släppa prestigen. Det här verkar handla om politisk vilja snarare än om resurser.

Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till de kyrkor och organisationer i Sveriges kristna råd som nu trots allt återupptar följeslagarprogrammet i en liten skala. De gör det eftersom de känner ett moraliskt ansvar när regeringen sviker. Jag önskar att regeringen omvärderar sitt beslut.