Fru talman! Jag ska ta mitt konstitutionella ansvar och försöka svara så ingående på alla de här frågorna som det bara är möjligt. Jag försöker förstå Anna Lasses frågeställningar och försöker sortera dem.

Vi kan börja med korruption. Om vi inte kan bedriva biståndsinsatser i korrupta länder kan vi inte ha något biståndsarbete över huvud taget. Alla länder som vi bedriver biståndsinsatser i just nu är mer korrupta än Sverige. Och mycket av vårt biståndsarbete går ju ut just på att minska korruptionen.

När det gäller svenska skattepengar och att säkerställa att detta är transparent och synligt och kan granskas av riksdagen, av journalister och av skattebetalare kan jag säga att vi vidareutvecklar Openaid. Alla de här insatserna kommer att vara fullt transparenta. Man kan rösta som man vill och göra sin egen bedömning, huruvida man tycker att det här är vettigt spenderade pengar eller inte.

Det är den första delen.

Den andra delen gäller Världsbanken och UNDP. Vi kan börja med Världsbanksfonden. Sverige har alltså stöttat samma fond tidigare. Det är ingenting nytt. Det är en bra fond. Vi hade gärna gått in med alla de 100 miljoner kronorna i just den Världsbanksfonden. Problemet var att det inte var möjligt. Vi hann bara utbetala 40 miljoner innan det inte längre var möjligt att fylla på. Då hade vi självklart en dialog med Somalia om vilka andra lösningar som fanns. Ambassaden och Sida kom då fram till UNDP. Som sagt: UNDP är en FN-organisation. Det finns ingenting konstigt med UNDP. Vi har finansierat dem med miljarder i många komplexa och korrupta miljöer runt om i hela världen. Vi har stort förtroende för UNDP och deras verksamhet och förutsätter att de också levererar på sina egna löften om nolltolerans mot korruption, precis som Världsbanken.

Sedan kommer det till dialog med landet. Jag menar att det är en självklarhet att man har en dialog även i mycket komplexa miljöer. Det har vi inte bara med Somalia. Det har vi med stora delar av den afrikanska kontinenten och, för den delen, i andra geografiska kontexter där vi bedriver biståndsarbete.

Att man har en dialog betyder inte att vi gör som den regeringen säger åt oss, utan vi har en dialog kring vilka prioriteringsområden de ser från sin sida. Vi har självklart också kontakt med civilsamhällesorganisationer, EU och andra länder som även de bedriver ett biståndsarbete på plats. För mig är det en självklarhet att ha kontakt med andra länder om hur de ser på sitt eget lands utveckling och vad de ser som stora behov.

När det kommer till att bygga samman migrationspolitiken och biståndspolitiken stod detta mycket tydligt i Tidöavtalet. Vi har en ny migrationsstrategi. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, det har jag full respekt för, men det är en viktig del av regeringens utrikespolitik att biståndspolitiken inte ska vara en egen satellit som lever sitt eget lilla liv utan att den ska vara tätt sammankopplad med betydligt fler politikområden.

Det finns andra exempel. Varför prioriterar vi Ukraina så mycket som vi gör? Nästa år kommer vi att närma oss 20 procent av den totala biståndsbudgeten. Det är klart att vi solidariskt känner väldigt starkt med Ukraina, men det har ju minst lika mycket att göra med nationella svenska säkerhetsintressen, det vill säga att Ukraina försvarar även oss här hemma i Sverige. Det har vi varit transparenta med från första början.

När det kommer till antisemitiska och Hamashyllande kommentarer tar vi kraftfullt avstånd från alla typer av terrorromantik både här hemma i Sverige och i andra länder. Det är inte helt ovanligt med den typen av sympatier i delar av den här regionen, och det är därför inte en enda krona av biståndsbudgeten har gått till premiärministern eller en annan politiker utan, som sagt, via Världsbanken och UNDP.