Fru talman! Vi är helt överens om att de som inte har rätt att finnas i Sverige ska utvisas, och länder ska ta emot sina medborgare. Där finns det ingen konflikt mellan mig och Benjamin Dousa.

Benjamin Dousa säger också att Socialdemokraterna inte har använt biståndspolitiken som ett utrikespolitiskt verktyg. Då vill jag fråga Benjamin Dousa: Vad tror statsrådet att Sveriges höga anseende i världen kommer ifrån? Hur tror statsrådet att det kommer sig att Sverige rankas bland de länder som har högst anseende i världen? Vad tror statsrådet att det beror på att så många länder ser upp till Sverige som en förebild när det gäller utvecklingspolitik?

Hur kommer det sig att vi har så många goda relationer med så många utvecklingsländer som har gått från fattigdom till att bli medelinkomstländer? Det är klart att vi har använt bistånds- och utvecklingspolitiken på ett sätt som är positivt för Sveriges anseende.

Det som nu sker riskerar att rasera Sveriges anseende i utvecklingsländer. Sverige är bara ytterligare en player som gör upp med pengar under bordet för att uppnå sina egna snäva intressen.

Nolltolerans mot korruption, säger biståndsministern. Han kan väl hälsa det till de tre tjänstemännen – släktingar till premiärministerns inre krets – som svassar runt i Mogadishu med 100 000 kronor i månadslön. 100 000 kronor i månadslön i Mogadishu! Det kan man leva gott på, för svenska skattepengar. Det är raka motsatsen till nolltolerans mot korruption.

Vi kommer att fortsätta granska regeringen för det här moraliska haveriet. Det kan jag garantera.