Fru talman! Benjamin Dousa vill hemskt gärna att den här debatten ska handla om viljan att skicka tillbaka utvisningsdömda till deras hemländer. Han vill gärna ha en konflikt kring det.
Men det finns ingen konflikt. För oss socialdemokrater är det självklart att regeringar ska uppfylla folkrätten. De ska ta emot sina medborgare. Om dessa inte har rätt att stanna i Sverige ska de utvisas till sitt land. Då är det rimligt att man samtalar, förhandlar och diskuterar med dessa regeringar, hur misshagliga de än kan vara, om att upprätta ett återvändandeavtal.
Det gjorde vi med Afghanistan under 2010-talet. Vi lyckades med det. Vi hade inget återvändandeavtal med Somalia, men vi lyckades – detta kanske inte ens biståndsministern vet om – via EU:s samordningsmekanismer att få till stånd att utvisningsdömda togs emot i Somalia. Det var i och för sig ett fåtal.
Skillnaden mellan regeringen och oss är att vi står för principer inom biståndet. Vi står för att bistånd inte ska användas för att göda korruption. Bistånd ska användas för att motverka korruption. Det är precis detta som regeringen helt har fått om bakfoten. Man tror att man har gjort en bra deal med Somalia när man först kanaliserar 100 miljoner dit och nu ytterligare 5 miljoner via IOM, så att pengarna kommer inom räckhåll för premiärministerns kansli.
Regeringen tror nu att har man gjort en bra deal och är lite stolt över det. Men det är ingen bra deal. Det är en väldigt dålig deal. Somalia har nu upphört att ta emot utvisningsdömda medborgare. Vad jag förstår har Somalia sedan den senaste deal som Forssell gjorde via IOM inte tagit emot en enda kotte. Dessutom är det ineffektivt. Det funkar inte. Det motverkar sitt syfte.
Det är också egentligen ett otroligt besynnerligt avtal. Ministern har återkommande sagt att det inte är något avtal utan en överenskommelse. Vad betyder då det? Finns det något papper om överenskommelsen? Vilka var med när man gjorde överenskommelsen? Var det Forssell och någon från premiärministerns kansli? Var det tjänstemän? Var det Sveriges ambassadör? Hur har det dokumenterats?
Om överenskommelsen ska kunna upprätthållas behöver den ju finnas nedtecknad. Finns det minnesanteckningar? Är det ett så kallat non-paper? Eller är det någon särskild sorts handslag som ministern nu har fått lära sig av Forssell? Det hela är illa hanterat på många plan.
Jag vill avsluta med att säga att bistånd är något som vi i Sverige ska använda som ett utrikespolitiskt instrument för att bygga bra relationer och för att sätta press på länder att utvecklas i en särskild riktning. Detta har svenskt bistånd till Somalia använts till. Det har granskats, och man har ställt krav på att det ska vara transparent, det ska redovisas och vara effektivt. Den skandal vi nu ser har gått i helt motsatt riktning.