Fru talman! Tack för svaret, socialministern!

Som jag sa i mitt förra inlägg är socialministern en duglig politiker och en skicklig retoriker. Debatten hittills har varit klargörande i så måtto att ministern faktiskt inte svarar på de frågor som vi har ställt.

Ministern började själv i det formella, och både regeringsformen och riksdagsordningen hanterar ju det kontrollansvar som riksdagen har i förhållande till regeringen. Därför är det anmärkningsvärt att vi inte får svar på våra frågor.

Sedan tycker jag fortfarande att det är anmärkningsvärt att finansministern inte svarar på detta. Jag uppfattar det som en tolkning av reglerna att det skulle vara socialministern som är ansvarig för att svara på huruvida skattemoralen påverkas negativt av finansministerns vilseledande uttalanden.

Flera av de frågor som socialministern lyfter upp är dock relevanta. Det är extremt viktigt att prata om ätstörningsvården. Men just i den här debatten blir det delvis ett sätt att inte svara på de frågor som faktiskt är ställda: Vilka faktaunderlag hade finansministern när hon uttalade sig om ätstörningsvården? Hur påverkar det skattemoralen om finansministern uttalar sig oriktigt om vården i Region Stockholm?

Att vi inte får några svar tyder på att det faktiskt inte finns några ordentliga underlag. Moderaterna i Regeringskansliet verkar ha bestämt sig för att prioritera det egna partiet framför verkligheten – att hitta en konflikt mellan Stockholm och regeringen, oavsett om detta är baserat på verkligheten eller på saker som är konstruerade.

Då hamnar vi i min andra fråga, som handlar om skattemoralen och om den påverkas när regeringen skarvar med sanningen. Detta är ett område som finansministern ansvarar för. I regleringsbrev ber finansministern Skatteverket att just vårda skattemoralen. Då är det naturligt att finansministern svarar på den fråga som jag har ställt. Hur påverkas skattemoralen när finansministern skarvar med sanningen? Om det nu är socialministern som ska svara på den frågan väntar jag på svaret, socialministern.

När finansministern använder osanningar som ett politiskt slagträ, dessutom här i Sveriges riksdag, och sedan inte bemödar sig om att komma hit urholkas förtroendet. Jag tycker att detta inte bara är dålig stil utan också riskerar att vara skadligt för vår demokrati.

Jag hade gärna hört finansministern förklara hur hon tror att skattemoralen påverkas av att en finansminister inte är precis när hon uttalar sig här i Sveriges riksdag. Men nu är hon inte här, och återigen: För mig säger det allt. Därför ställer jag på nytt frågan till socialministern: Hur tror socialministern att finansministerns vilseledande information påverkar skattemoralen?