Fru talman! Jag beklagar att ministern inte kan ge några besked och att man väljer att gömma sig bakom ett remissförfarande. Jag beklagar därför att regeringsföreträdare, inklusive statsministern själv, gång på gång har lovat svenska folket att prioritera dessa objekt. Nu gömmer man sig bakom remissförfaranden, och det verkar som att infrastrukturen också kommer att tillhöra ett av de löftesbrott som regeringen kommer att göra sig skyldig till.

Ministern vill också ha svar på hur vi socialdemokrater ser på det eftersatta järnvägsunderhållet. Låt mig prata lite om detta. Det är bra att regeringen fortsätter med den förra S-regeringens uppräkningar för att komma i kapp med det massiva järnvägsunderhållet. Men sett till inflationen de senaste åren, kostnadsökningarna som den har inneburit och hur allvarligt eftersatt svensk infrastruktur är i ett mycket bekymmersamt säkerhetspolitiskt läge räcker inte detta. Ambitionsnivån är för låg.

Sverige har en underhållsskuld på över 90 miljarder kronor. Den växer för varje år, och den håller människor och utveckling tillbaka. När ministern säger att man tar tag i problemet vill jag påminna ministern om att en blygsam ökning på 5 procent är en alldeles för låg nivå.

I förslaget från Trafikverket, som bygger på regeringens direktiv, säger man sig komma i kapp underhållsskulden med omkring 10 procent under planperioden. Sedan ska på något magiskt sätt resterande 90 procent av underhållsskulden tas i kapp på lika lång tid. Det är inte realistiskt. En 5procentig ökning till järnvägsunderhållet är inte tillräckligt. Det är ett symboliskt plåster på ett mycket djupt sår.

Vi socialdemokrater visar att det går att göra på ett annorlunda sätt. Vi ser vilka enorma behov som finns i järnvägen och att vi behöver rusta och laga rälsen för framtiden. Det är därför vi väljer att investera 45 miljarder mer än regeringen den kommande planperioden för att beta av järnvägsunderhållet. Förslaget röstades ned, och jag kan bara beklaga det. Vi visar att det går att förena ansvar med framtidstro. Det går att investera i att bygga bort det stora massiva järnvägsunderhållet och samtidigt inte tumma på de offentliga finanserna.

Detta är skillnaden mellan en politik som har en viljeinriktning och en politik som vi har sett från den här regeringen och Sverigedemokraterna. Det har varit tre år av ryckighet och av slopade projekt. Det leder inte Sverige framåt, utan det lämnar vårt land i ett mer sårbart läge.

Jag kan också ifrågasätta på vilket sätt regeringen tycker att det är rimligt att låna för att sänka skatten med miljarder för de allra rikaste men inte se investeringar i järnvägen, i våra vägar och i klimatet för hela vårt land på samma sätt.

Kapacitetsfrågan återstår. Regeringen behöver också svara på hur man inte bara ska vårda det vi har utan också se till att Sverige kommer att växa även i framtiden.

(Applåder)