Fru talman! Dagens debatt visar på ett starkt engagemang för infrastruktur. Jag är den första att skriva under på att det finns stora behov i den svenska infrastrukturen, vilket ledamöterna från Socialdemokraterna understryker.

Jag kommer i mitt ungefär fyra minuter korta svar inte att kunna besvara alla delar. Jag noterar dock att flera ledamöter ber om mycket konkreta svar i dag på frågor som jag redan i mitt inledande svar, fru talman, sa att vi kommer att återkomma i när vi har lyssnat på alla regioner och kommuner, näringslivet och civilsamhället. Även totalförsvaret är en viktig del i detta, som flera ledamöter har varit inne på.

För att inte föregripa remissinstanserna och så att säga kortsluta den process vi har – jag har uppfattat att Socialdemokraterna står bakom att vi har en gedigen process för den långsiktiga infrastrukturplaneringen – kommer jag inte att kunna svara på alla frågor. Det ber jag om ledamöternas respekt för.

Aylin Nouri sa att detta inte handlar om kalkyler. Det förklarar på många sätt saken, fru talman. Kalkylen för nu gällande plan, som den förra regeringen tog beslut om, gick ju inte ihop. Regeringen ärvde en plan som var kraftigt övertecknad med många underfinansierade projekt som inte ens slutade vid den tolvåriga planen utan låg ännu längre in i framtiden.

Regeringen kom till ett bord som var allt annat än väldukat. Det var bara smulor kvar efter generationer av politiker som i decennier tagit springnota. Kvar på bordet stod det underhållsberg som jag tror att Peter Hultqvist var den enda ledamot som på riktigt adresserade i sitt inlägg – 90 miljarder på järnvägssidan, 35 miljarder på vägsidan.

Det regeringen nu gjort i sin infrastrukturproposition, som är inriktningen för den nationella planen, är att låta ungefär hälften av de 1 200 miljarderna gå till att komma i kapp med eftersatt underhåll. Det är klart att det hade varit roligt, fru talman, att i dag stå och diskutera en massa nya objekt och projekt för de pengar vi har, men det går inte att lova allt till alla innan man kommer i kapp med den underhållsskuld som olika delar i det politiska fältet i decennier gjort sig skyldiga till att skapa. Underhållsskulden på järnvägssidan växte med nästan 40 miljarder kronor på bara fyra år mellan 2018 och 2022.

Vi tar nu tag i detta. För första gången finns det en plan för att utradera underhållsskulden på vägsidan till 2037 och på järnvägssidan till 2050.

Det ledamöterna inte har tagit upp, fru talman, är att Socialdemokraterna vill skära ned i regeringens 350 miljarder till vägunderhåll med hela – håll i er nu – 45 miljarder kronor. Det vill Socialdemokraterna ta bort från underhållsåtgärder på vägsidan. Man flyttar – på tal om kalkyler, fru talman – från en rad i Excelarket till en annan och lägger det på järnväg, något som Trafikverket bedömer inte går att omsätta i praktiken. Det enda det kommer att göra är att pengar går tillbaka till statskassan, samtidigt som det kommer att finnas potthål och vägar som inte håller måttet i alla regioner som är representerade här i dag.

Det skulle vara intressant att inför nästa runda få höra hur man kan se väljarna i ögonen, hur man kan stå här och lova saker för framtiden, och samtidigt slarva med underhållet. Vi vet nu konsekvenserna, det vill säga att slarv med underhåll innebär tillväxthinder, sårbarheter i vår försvarsförmåga och att livet krånglas till för vanligt folk. Socialdemokraterna får ta ansvaret om man slarvar med underhållet igen.