Fru talman! Trafikverket presenterade den 30 september förslaget till nationell plan gällande transportinfrastrukturen de kommande tolv åren. Jag skulle vilja säga några ord om den här i dag.

Planen visar tyvärr på en numera välbekant trend: att det inte går att lita på att redan beslutade projekt byggs. I planen har tidigare utlovade projekt plockats bort. Det är projekt som har förberetts under lång tid och som det redan har lagts mycket tid och stora pengar på. Inte minst har de berörda kommunerna satsat mycket för att planera och förbereda för de här objekten. Nu läggs en blöt filt över dem, och det kommer inte att hända någonting med de här projekten de kommande tolv åren. Det är inte bra för tilliten till staten. Infrastruktur tar tid att planera och bygga, och då måste man kunna lita på att lagt kort ligger.

Jag vill påminna om vikten av att hela Sverige hänger ihop. När objekt som funnits i den tidigare nationella planen, som såg hela Sverige som en helhet, plockas bort får man ju inte ut den kapacitet av järnvägen som man skulle kunna få. Det gäller i stora delar av Sverige, från de nordligaste till de sydligaste delarna av landet.

De flaskhalsar som bevaras i och med det här förslaget separerar norra och södra Sverige från varandra, vilket är djupt olyckligt då vi har stora behov av fungerande infrastruktur mellan landets olika delar för Försvarsmakten, för godstrafiken och för persontrafiken.

Detta påverkar min region där jag bor, Västerbotten. Hela Sverige hänger ihop, och järnvägssträckor kan inte ses som enskilda objekt som inte är samhällsekonomiskt lönsamma utan måste ses för vad de är: ett sammanhängande system som måste hänga ihop för att fungera.

Fru talman! För att fokusera på Västerbotten är jag glad att satsningarna på Norrbotniabanan och Förbifart Skellefteå samt satsningen på dubbelspår mellan stationerna i Umeå finns med i planen. Men tyvärr är E4:an i Västerbotten nedprioriterad i Trafikverkets förslag.

Det är alltså två sträckor mellan Umeå och Skellefteå där det inte längre finns några planer på att mittseparera vägen. Av de sex etapper som är kvar att mötesseparera har två sträckor mitt i plockats bort, två sträckor där man bara får köra i 80 kilometer i timmen – på E4:an!

Man åtgärdar två sträckor, plockar bort nästa sträcka, åtgärdar ytterligare två och plockar bort den sista. Det handlar om sträckan mellan Grimsmark och Broänge, som är 15,5 kilometer lång, samt sträckan mellan Ljusvattnet och Yttervik, som är ytterligare 10 kilometer.

En Europaväg ska inte ha så långa sträckor med 80 kilometer i timmen när det går att åtgärda och har varit planerat att åtgärdas. Det är inte värdigt att ha det så på en Europaväg längs Norrlandskusten. Jag vill därför fråga infrastrukturministern: Anser infrastrukturministern att det är samhällsekonomiskt lönsamt att ha så långa 80-sträckor på en Europaväg?

Norra Sverige är förlorare i Trafikverkets förslag till ny infrastrukturplan. Det kan vi inte acceptera.

(Applåder)