Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!

Jag skrev den här interpellationen i någon form av återhållet vredesmod över att finansminister Elisabeth Svantesson, som jag ofta brukar lyfta upp som en kapabel finansminister, även om vi ofta tycker olika, sällade sig till kön av ministrar som faktiskt förleder och hittar på när det gäller vården i Region Stockholm.

Som stockholmare vänder jag mig mot att regeringen förefaller behandla oss som ett politiskt slagträ. Därför ställde jag en interpellation till finansministern efter det att hon vid flera tillfällen uttalat sig uppenbart felaktigt om Region Stockholm och ätstörningsvården i Region Stockholm. Det jag vill få svar på är hur dessa felaktigheter riskerar att påverka skattemoralen. Det är ju ett område som finansministern är ansvarig för.

Jag menar att det är bedrägligt att säga som finansministern gjorde, nämligen att Region Stockholm lägger ned ätstörningskliniker därför att man inte kan prioritera. Det är inte sant. Det är inte en rimlig beskrivning av sanningen. Det har också ledamoten Kallifatides tydligt klargjort.

Jag är personligen extremt ödmjuk inför hur svår ätstörningsvård är. Jag är själv inte sjukvårdspolitiker, men jag kan läsa en rapport. Därför vänder jag mig mot att ätstörningsvården i Stockholm förefaller ha blivit ett politiskt slagträ och att man helt verkar bortse från det som har hänt i verkligheten.

Det som har hänt är, precis som ledamoten Kallifatides sa, att ett företag vars avtal har löpt ut, som uppenbarligen har felfakturerat Region Stockholm och som inte följer Socialstyrelsens riktlinjer för ätstörningsvård inte har kunnat fortsätta med sin verksamhet. Det är inte samma sak som att säga att politiker i Region Stockholm inte kan prioritera.

Fru talman! När en finansminister står här i Sveriges riksdag och sprider något som är felaktigt riskerar det att skada förtroendet för vården men också för viljan att betala skatt. Därför ställde jag interpellationen till finansministern kring hur hennes ord riskerar att påverka skattemoralen. Men i stället för att hon kommer hit och står för sina ord eller förklarar bakgrunden till dem och förklarar kunskapsunderlaget, som är det vi har bett om, kommer socialministern hit för att sopa upp resterna av uttalandena.

Socialministern är en mycket duglig politiker och skicklig retoriker, men jag tycker likväl att det är anmärkningsvärt och faktiskt ovärdigt att finansministern inte svarar på dessa frågor. Finansministern är inte bara en politisk röst bland andra. Hon är ansvarig för skattesystemet. Hon skriver regleringsbrev till Skatteverket som handlar om att upprätthålla skattemoralen i vårt land.

Det är klart att om man säger uppenbart felaktiga saker om den skattefinansierade vården riskerar det också att påverka skattemoralen och påverka tilliten till staten. Därför ser jag det som väldigt allvarligt att finansministern agerar på det här sättet och dessutom inte kommer hit. Därför upprepar jag den fråga jag ställt till finansministern, men nu ställer jag den till socialministern. Hur bedömer socialministern att skattemoralen påverkas om det visar sig att finansministern och regeringen förmedlar vilseledande information om skattefinansierad verksamhet?

(Applåder)