Fru talman! Dalarna är ett fantastiskt län med 286 546 invånare. Stora investeringar sker i Sälen, Malung och Trysilområdet för turismen. Vi har stora investeringar i Idre, en expanderande industri genom Hitachi i Ludvika och stora stålfabriker i Borlänge och Avesta. Vi har en högskola som expanderar, ett regemente i Falun under stor uppbyggnad och flera statliga myndigheter. Pendlingen inom länet och till och från länet är omfattande; Dalarna är ett av de län där det pendlas mest. Till ytan är länet det fjärde största i landet.

Vi har dock lite problem som vi borde få hjälp med. På Dalabanan körde man en gång i tiden X2000, men nu är det äldre tågsätt. Ibland frågar folk varför man kör museijärnväg i Dalarna, vilket förstås är mindre smickrande. Vidare har vi frågan om servering. Oftast finns det ingen servering på tågen, men när det finns utannonseras ”Nu har vi servering!” som en positiv nyhet. På andra ställen i Sverige är det en självklarhet. Jag tycker att det är bra de gånger man har det.

Hitachi i Ludvika kan transportera 52 transformatorer per år, och det sker på natten mellan lördag och söndag. Det beror på kapaciteten på järnvägen mellan Ludvika och kusten. Detta är för dåligt eftersom orderingången och efterfrågan är större än så.

Det handlar alltså om att uppgradera Dalabanan, som är den stora pendlingspulsådern mellan Mora och Stockholm, så att det går någorlunda fort och tågen har en vettig vagnstandard. Då kan vi få bort diskussionen om museijärnväg. Att möta upp den expanderande industrin i Ludvika och dess orderingång är en annan oerhört viktig sak för Sverige. Det här är två medskick från mig till ministern. Vad tänker du göra på dessa två punkter?

Det finns många andra aktuella projekt i vårt län. Ska vi bredda diskussionen till att också omfatta vägområdet vill jag särskilt nämna de regionala utvecklingspengar vi får. Det är nu 75 miljoner kronor per år de kommande fyra åren. Med en sådan nivå går det knappt att göra någonting. En cykelväg som man investerar i kan exempelvis gå på 50 miljoner kronor. Det finns sådana exempel.

Med en nivå där bara marginella investeringar kan åstadkommas på årsbasis skapas en konflikt i länet om vart pengarna ska gå. Jag har suttit i den typen av situationer många gånger under mina år i politiken. Jag vill bara nämna detta som ett problem som man borde ta på större allvar.

Slutligen: 40 procent av persontågen kommer för sent. Punktligheten är kanske större på korta distanser, men på längre sträckor är det ofta problem. Vi har en underhållsskuld på 90 miljarder kronor – ett oerhört stort belopp. Det kommer att ta tid att åtgärda.

Vad som är substantiellt tänker du göra för att klara ut situationen?

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill bara påminna om att tilltala ministern med ”ministern” eller ”statsrådet”, inte med ”du”.)