Herr talman! Jag tackar ånyo minister Edholm för svaren.

Vi hade i förrgår ett mycket bra seminarium i Andrakammarsalen om läsförståelse och läsfrämjande. Det är jätteviktigt, precis som ministern säger.

Jag tänkte annars komma in på fotboll. När Jon Dahl Tomasson tillträdde som svensk förbundskapten vägrade han att tala svenska eftersom han ville bli förstådd – trots att han tidigare när han tränade Malmö FF och tog två SM-guld under dessa två år talade skandinaviska med både spelare och journalister. Men nu skulle han inte prata danska eftersom han ville bli förstådd.

Här exkluderades en betydande del av den fotbollsintresserade svenska publiken, inte minst den äldre generationen. Precis som jag sa tidigare måste man lära sig att ge tusan i att ta för givet att folk kan engelska. Det kan de inte, vissa inte alls, vissa lite grann och vissa långtifrån obehindrat. Det är en generationsfråga.

Enligt flera danska medier, till exempel tidningen Bold – boll på danska – som handlar om fotboll och handboll, var det största misstaget som Jon Dahl Tomasson gjorde att tala engelska på presskonferenser och med journalister i övrigt. Han fjärmade sig från svenska folket. Han kunde ha vunnit enkla poänger hos svenska folket genom att prata skandinaviska. Artikulerad danska är lätt att förstå även för en svensk.

Men som jag har sagt tar sig engelskan alltmer in i den nordiska språkgemenskapen, och det är en förändring som har pågått under några decennier. Den allsmäktiga engelskan har blivit ett hot mot svenska språket, och det är viktigt att vi värnar vår identitet och våra nordiska band.

Vi ska fortsätta att tala svenska med norrmän, och vi måste finna vägen tillbaka till samtalet med danskarna efter gammalt mönster. Vi förstår varandra – det handlar om att vilja. Annars står vi där om någon generation och pratar engelska med norrmän. Den dagen har den skandinaviska språkförbistringen nått nya dimensioner.