5258743 HD0924 Protokoll 2025/26:24 Torsdagen den 23 oktober 2025/26 24 2025-10-23 00:00:00 Svar på interpellation 2025/26:42 om skandinavisk språkförståelse interpellationsdebatt 88d8f56f-a8ec-f011-880a-6805cad9744d 5 Runar Filper (SD) SD <p>Herr talman! Tack för svaret, minister Edholm!</p><p>Jag har följt den riksbekanta författaren Björn Ranelid i en del debattartiklar. Han förfasar sig över det svenska språkets förfall. Han menar att många älskar att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting av skönhet, betydelse eller kreativitet. Varför säger man till exempel att det är <em>fine</em> när det är klokare att säga att det är bra, fint eller utmärkt? Det finns hur många exempel som helst. Det kom jag också in på förut.</p><p>Den folkkära sportjournalisten Jacob Hård, som vi säkert alla vet vem det är, är en annan kändis som kritiserat engelskans intrång. Han menar att vi inte får glömma bort vårt eget språk. Man ska inte behöva känna sig exkluderad i sitt eget land. Han skrev: I vilket annat land skrotar man modersmålet och låter den allsmäktiga engelskan ta över? Han sa vidare: För det första exkluderas människor som inte är bekväma med engelska. Jag tänker framför allt på den äldre generationen.</p><p>Han gillar inte att vi släpper vårt språk helt enkelt.</p><p>Många tycker att det är hippt med engelska. Därför pratar de många gånger engelska i stället för svenska och tar för givet att alla är bekväma med det. Men så får vi inte tänka, för det är hur många som helst som inte är bekväma med engelska och som inte ens kan engelska. Det är såklart en generationsfråga, men det är även många yngre som inte kan engelska.</p><p>Det är till exempel lite retsamt när det i tv kommer en kommentar på engelska och den inte är textad. Man tar för givet att man inte behöver texta för att folk förstår. Men det gör inte folk i gemen – långtifrån.</p><p>Hur ser ministern på skolans roll här? Hur vårdas egentligen svenskan där?</p><p>Vårt svenska språk är en omistlig del av vårt gemensamma kulturarv, som jag sa. Vi måste därför bevara det för efterkommande generationer.</p><p>Relationen mellan svenska och norska är i stort sett kvar vid det gamla. Vi talar svenska med våra norska grannar, och de svarar oss på norska. Det fungerar rätt bra. Vi kan ibland behöva dra ned på taltempot och öka tydligheten i artikulationen, som det heter. Men så gör vi alltid när vi pratar med någon som inte har svenska som modersmål.</p><p>Ungefär på samma sätt var det i samtal mellan svenskar och danskar för bara någon generation sedan – ja, det är inte alls länge sedan. Visserligen tyckte de flesta av oss att norska var mycket enklare än danska, men det fungerade ändå rätt hyfsat när vi höll fast vid våra respektive modersmål i samtalen.</p><p>Så är det inte längre, och det har delvis med ålder att göra. Den äldre generationen går in i en dansk butik och talar svenska. De yngre väljer engelska. De äldre får svar och följdfrågor på danska. De yngre får svar på engelska. Detta avsteg från skandinaviskan förekom inte för 50 år sedan – eller mindre tid än så. På 80-talet och 90-talet pratade de flesta inte engelska med danskar. Men nu faller språkvalet mer och mer på engelska hos framför allt den yngre generationen.</p><p>Vilket ansvar har skolan här, eller är det helt enkelt omöjligt att stoppa denna utveckling i de sociala mediernas tidevarv? Det var ytterligare en liten fråga till ministern.</p> 065701062615 HD1042 N 2026-01-08 16:41:27 662068 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_HD0924/#anf5