Herr talman! Det här är en otroligt intressant fråga. Den är inte bara politisk. Den kanske inte ens främst är politisk, för det handlar om hur hela samhället utvecklas och om hur språken hela tiden utvecklas. Men det är klart att vi har någonting väldigt värdefullt i Norden i våra språk. De är väldigt lika varandra. Det gör att vi förstår varandra på ett annat sätt än vad man gör i många andra grannländer runt om i världen. Jag tycker att det är otroligt viktigt att slå vakt om detta.

Själv kommer jag ihåg hur jag som liten var avundsjuk på släktingar i Skåne som hade ytterligare tv-kanaler. När vi i Sverige bara hade två stycken kunde de som bodde i Skåne titta på fler kanaler på tv. Det var någonting som var eftersträvansvärt.

Nu har den tekniska utvecklingen gått förbi oss i det avseendet. Men det är fortfarande så, tror jag, att en viktig del i detta är att de nordiska länderna inte dubbar sina tv-program. Det är otroligt viktigt att det är textat, för det gör att man kan lyssna och läsa samtidigt och därmed få en viss förståelse.

Den deklaration som jag nämnde i interpellationssvaret är en ny språkdeklaration som syftar till att ytterligare modernisera den gamla språkdeklarationen. Det händer som sagt var väldigt mycket. Men syftet är att vi även fortsättningsvis ska kunna förstå varandra i de nordiska länderna. Därför är skolans roll viktig. Det handlar om att även fortsättningsvis ha läroplaner, kursplaner och så vidare som poängterar behovet av att man lär sig en del danska och norska, framför allt, och att man får insikter inte bara i språket utan också i vårt gemensamma kulturarv.

Vi har också viktiga utbytesprogram inom ramen för Nordplus, där ungdomar från de skandinaviska och nordiska länderna kan resa och utbilda sig över gränserna. I det samarbetet ingår också de baltiska länderna. Det är såklart viktigt att påpeka.

Skolverket har tagit fram stödmaterial för att lärare ska arbeta med den här frågan i sin undervisning. Det är alltså ingen stor skillnad mot hur det har varit. Sedan är det klart att det är ett nationellt ansvar att följa upp hur man följer den nya språkdeklarationen.

Huruvida skånskan ska vara ett eget språk eller inte har varken jag eller regeringen någon synpunkt på, faktiskt. Det är väl en fråga som man får driva i andra sammanhang, tänker jag.