Herr talman! Både jag och ledamoten Filper är värmlänningar, och i vårt län finns en stark matkultur. Inte minst skrädmjölet, som ledamoten var inne på, som vi använder till att göra motti – eller nävgröt – gärna med fläsk och lingon till. Även den värmländska Vänerlöjrommen är upptagen på listan.

En skillnad mellan Sverige och Norge är att vi är med i EU och ingår i de system som vi gemensamt har kommit överens om. Det gör lite skillnad. När jag träffar bönder och livsmedelsproducerande företag är det sällan man eftersöker mer av den här typen av sigill, märkningar och så vidare. Jag tror att vi ska vara lite försiktiga. Däremot kan branscher själva reglera det här.

Vad gäller lokalt mathantverk har vi från regeringens och Sverigedemokraternas sida ökat och säkrat stödet till exempelvis Eldrimner, som jobbar med lokalproducerad mat som är vida erkänd. Jag tror alltså att man ska vara försiktig men gärna uppmuntra lokala initiativ. I grunden tycker jag att detta är en branschfråga och något som i sådana fall ska komma därifrån, just utifrån skillnaden jämfört med Norge att Sverige är med i EU och redan har skyddade beteckningar.

Det är dock viktigt att framhålla att det är mycket viktigt att värna och skydda kulturellt betingad mat, alltså lokal mat som producerats på ett visst sätt i en viss region eller på en viss plats även i Sverige.

Jag hoppas att fler ska ta chansen och försöka skydda sina produkter. Vi har som nämnts gjort det enklare genom att ta bort den kostnad som var förknippad med den ansökningen.