Herr talman! Jag tackar landsbygdsminister Kullgren för svaret.

Det norska Landbruks- og matdepartementet grundade stiftelsen KSL Matmerk, som fick i uppdrag att främja den norska matproduktionen. Genom särskilda märkningar lyfter stiftelsen fram exempel på närproducerade och högkvalitativa matvaror, vilket stärker produkternas varumärken.

Utöver en ekologisk märkning använder stiftelsen tre andra märkningar med olika kriterier. Märket Nyt Norge garanterar att produkten är tillverkad helt av norska råvaror. Märket Spesialitet används för att markera en lokal specialitet som ger konsumenten en genuin matupplevelse. Dessutom finns märket Beskyttede Betegnelser, som ger en produkt officiell status som unik, kulturhistoriskt betydelsefull och varumärkesskyddad. Denna märkning kan baseras på tre olika kvaliteter: ursprung, koppling till en geografisk plats eller traditionell och unik karaktär. Märkningen regleras nationellt.

Privata företag märker visserligen livsmedel med svenskt ursprung, men ingen märkning för kulturhistoriskt värdefulla och unika produkter existerar här i Sverige, vare sig bland privata aktörer eller andra. Dessutom skulle eventuell privat organiserad märkning av kulturellt värdefulla livsmedel sakna lagligt skydd och pålitlighet, eftersom privata aktörers huvudmotiv oftast är vinstintresse.

Mot bakgrund av detta anser vi att det är hög tid att likt Norge utveckla nationella regelverk för märkning av kulturhistoriskt värdefulla svenska matprodukter. Vi tror att det skulle ha positiva effekter på besöksnäring och landsbygdsutveckling.

Sedan 1992 har ansökan kunnat göras hos EU om skyddad beteckning för livsmedel och jordbruksprodukter. Det finns en ursprungsbeteckning, SUB, med tolv svenska produkter på listan. De första som upptogs där var Kalixlöjrom och Upplandskubb. Några år senare tillkom de andra tio.

Det finns också en geografisk beteckning, SGB, vilket ministern lyfte fram i sitt svar på min interpellation. Den beteckningen har 14 svenska produkter, bland annat bruna bönor från Öland, skånsk spettekaka, svensk vodka och värmländskt skrädmjöl, vilket jag tror gläder både mig och landsbygdsministern.

Gemensamt för dessa beteckningar är att det ska finnas en geografisk och historisk koppling till ett avgränsat område. Men det saknas som sagt en svensk nationell märkning som inte är beroende av att man gör en ansökan till EU.