Herr talman! Jag vill åter tacka Lotta Edholm för svaret.
I en tid när allt fler människor i världen lever i länder utan demokrati och med auktoritära styren blir Raoul Wallenberg-institutets arbete kanske viktigare än hittills under dess 40-åriga existens. Det handlar om en unik och specialiserad människorättsinstitution som finns sedan över 40 år tillbaka. Den bildades i spåren av den globala våg av frågor om mänskliga rättigheter som präglade världspolitiken på 1970-talet och i början av 1980-talet. Jimmy Carter var president i USA, och Olof Palme var statsminister i Sverige. FN:s generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar var fredsmäklare. För att ta exempel som är mer närliggande för Lotta Edholm kan jag nämna företrädare för Liberalerna på hemmaplan som statsminister Ola Ullsten, partiledare, och utrikesminister Hans Blix.
Sverige var ett av de drivande länderna vad gällde framtagandet av internationella konventioner på en rad områden. Rättigheter som i dag kanske tas mer eller mindre för självklara men som nu utmanas är värda att lyfta fram. Institutet spelade också en viktig roll vid tillkomsten av Institutet för mänskliga rättigheter, som inrättades den 1 januari 2022 efter ingående utredningsarbete och beredning i KU med stöd inte minst av Liberalerna.
En stor utmaning har länge varit bristen på grundfinansiering. Denna brist har försvårat bidragsansökningsprocedurer och projektarbeten samt gjort det svårare att attrahera och behålla erkända experter. Därför efterfrågas nu ett långsiktigt statligt engagemang.
Det är intressant att Lotta Edholm nämner konkurrensen. Det kan tolkas som att Raoul Wallenberg-institutet inte erhållit stöd för att man blivit utkonkurrerad. Jag har stämt av det med institutet, och det är i så fall första gången man hör detta. Det besked som tidigare lämnats är att departementet gjorde allt man kunde för att få till ett stöd. Det anslag på 6,5 miljarder kronor som Edholm nämner är inget som man tror att man kan komma i fråga för – jag har kollat med institutet. Fokus är på det särskilda anslaget för oberoende utbildningssamordnare.
En fråga som ofrånkomligen uppstår och som också har tagits upp av tidigare talare är den regionalpolitiska dimensionen. I anslaget på drygt 1 miljard kronor under innevarande år för enskilda utbildningssamordnare finns det en stark övervikt för Stockholm och Mälardalen. Men de facto finns det både historiskt och fortfarande ett fokus på mänskliga rättigheter i Öresundsregionen. FN City i Köpenhamn är värd för elva olika FN-organ och Unicefs spjutspetsteknologi. Lunds universitet har en erkänd verksamhet på området. Detta är kanske ytterligare argument för att se potentialen i Raoul Wallenberg-institutets verksamhet i Lund och Skåne.
Jag skulle vilja fråga Lotta Edholm hur hon ser på dessa aspekter. Är det Lotta Edholms bedömning att den kraft och samlade kunskap som finns kring dessa frågor med Raoul Wallenberg-institutet i fokus utgör en resurs ur ett nationellt perspektiv? Det kan väl inte vara så att det ska vara regionalpolitiska dimensioner som täcker den typen av frågor i denna viktiga debatt?