Herr talman! Den 27 februari fick skatteutskottet av riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg information om Riksrevisionens granskningsrapport om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt. Regeringen överlämnade sin svarsskrivelse om rapporten den 5 juni, och i dag, den 22 oktober, debatterar vi ärendet. Således har vi haft lång tid på oss att vässa våra argument, drygt åtta månader. ”Debatterar” är kanske inte det rätta ordet eftersom utskottet inte har något att invända mot regeringens bedömningar. Förslaget till riksdagsbeslut är att lägga regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport till handlingarna.

Vi debatterar inte regeringens svar, men den som har lyssnat på debatten hittills har hört Mathias Tegnérs ohämmade stolthet över de åtgärder som kom under pandemin. Jag måste säga att även om vi då hade en socialdemokratisk regering kom initiativen till ändringsbudget och diverse stöd till företag, inklusive anstånden för inbetalning av skatter, på Moderaternas initiativ. Den dåvarande majoriteten har anledning att vara stolt för att man har kunnat samarbeta med oppositionen i en svår situation, men att ta åt sig hela äran är inte riktigt hederligt, tycker jag.

Jag märkte också att Mathias Tegnér ville ta chansen att kritisera den nuvarande moderatledda regeringen för att man bedriver en politik som Mathias Tegnér inte gillar. Jag vill säga att vi är stolta över den politik vi för. Det är en politik för människor som arbetar. Det ska löna sig att arbeta, och det ska löna sig att ha arbetat.

Den politik vi bedriver har lett till att inflationen på över 10 procent, som vi ärvde av Socialdemokraterna, nu är på låga nivåer. Detta har lett till sänkta räntor – en mycket viktig faktor för människor som har lån på sina hus. Jag skulle kunna prata väldigt mycket om detta, men jag ska återgå till det ärende vi debatterar i dag.

Riksrevisionens rapporter är alltid läsvärda, och den vi diskuterar i dag är inget undantag. I rapporten granskas om möjligheten att få tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit en effektiv åtgärd under pandemin och de år som följt. Det var onekligen svåra år. Utbrottet av covid-19 i början av 2020 var en chock för hela det svenska samhället och för ekonomin. Det rådde stor osäkerhet avseende effekterna på både folkhälsan och ekonomin.

Efter pandemin kom nästa kris med kraftigt stigande elpriser och en inflation på 10 procent. Syftet med tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt var att stödja i grunden sunda och livskraftiga företag under en tid då många fick likviditetsproblem.

Riksrevisionens övergripande bedömning är att de tillfälliga anstånden har varit en förhållandevis effektiv åtgärd. Dock har man påpekat vissa brister i träffsäkerheten, till exempel att det inte tydligt går att säga vad som är ett sunt och livskraftigt företag. Granskningen har visat att företag som hade såväl låg lönsamhet som låg soliditet före pandemin var tydligt överrepresenterade bland dem som fick tillfälliga anstånd, vilket är tämligen logiskt då dessa löper störst risk att drabbas av likviditetsproblem. Men det kan också bero på att det inte krävdes någon kreditprövning motsvarande den som görs vid banklån för att få tillfälligt anstånd.

Riksrevisionen har utfärdat fem rekommendationer med anledning av granskningen. Regeringens bedömning är att dessa är framåtblickande ifall det ånyo skulle uppstå en allvarlig situation där tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt kommer att övervägas som en krisåtgärd. Avseende två av rekommendationerna gör regeringen dock en annan eller delvis en annan bedömning.

En av rekommendationerna handlar om att begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt. Detta är en bedömning som regeringen inte delar. Man anser att åtgärden också behövs när osäkerheten om företagens ekonomiska utveckling försvårar bedömningen av kreditrisken och därmed begränsar tillgången till kapital till i övrigt livskraftiga företag.

Det skulle faktiskt kunna tilläggas att det snarare är just i ett sådant läge denna typ av åtgärder behövs som mest. Det är viktigt att regeringen inte begränsar sitt handlingsutrymme vid en eventuell framtida kris när kraftfulla åtgärder behöver sättas in med kort varsel.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder. Regeringens bedömning är att ett flexibelt förhållningssätt är att föredra, med reservation för att den typ av stöd som anstånden innebär endast bör användas under perioder av ekonomisk osäkerhet.

Under pandemin gjordes kontinuerligt nya bedömningar om redovisningsperioderna allteftersom ny information om pandemins utveckling blev tillgänglig.

Regeringen instämmer i rekommendationen om att överväga att förtydliga skälen när anstånd inte ska beviljas. Det är mycket viktigt att undanröja riskerna för att oseriösa företag missbrukar systemet.

Regeringen instämmer också i rekommendationen om att överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande, något som ligger i linje med syftet att stödja i grunden sunda och livskraftiga företag som bör ha möjlighet att klara av detta.

När det gäller förbättring av beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogörelsen för riskerna med skattekrediter instämmer regeringen i Riksrevisionens rekommendationer.

Slutligen, herr talman, vill jag än en gång understryka att ett enigt utskott inte har något att invända mot regeringens bedömning.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)