Herr talman! I dag diskuterar vi som bekant Riksrevisionens rapport om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt, vilket är en åtgärd som infördes under finanskrisen 2008–2009 och som senare har anpassats, inte minst under covid-19-pandemin. Syftet har varit att stödja sunda och livskraftiga företag med tillfälliga likviditetsproblem. Riksrevisionens granskning har också visat att åtgärden i stort har varit effektiv. Men det finns ändå brister och därtill såklart också möjligheter till förbättringar.

Från Sverigedemokraterna har vi också, som tidigare nämnts, mot bakgrund av detta lyft ett förslag om att införa carry back som ett komplement till dagens system. Detta kommer jag naturligtvis att återkomma till strax.

Låt mig börja med en generell reflektion innan jag går in på vårt förslag. Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit ett viktigt verktyg för att ge företag det andrum som de behöver under kriser. Under pandemin kunde företag skjuta upp betalningar av arbetsgivaravgifter, avdragen skatt eller moms, vilket gav en snabb likviditetsförstärkning.

Riksrevisionen konstaterar att detta i många fall har fungerat väl, särskilt för företag som drabbades hårt av restriktioner eller av osäkerheten på marknaden. Men rapporten pekar också på brister. Träffsäkerheten har inte alltid varit helt optimal. Statens nettokostnad blev också tydligt högre än förväntat. Den landade enligt Riksrevisionen på 9,8 miljarder kronor, vilket är en ganska stor skillnad jämfört med beräknade 2,8 miljarder. Det är alltså en skillnad på hela 7 miljarder vi talar om.

Herr talman! Låt mig nu gå över till det särskilda yttrandet från oss sverigedemokrater, där vi lyfter idén att införa en möjlighet till så kallad carry back i det svenska bolagsskattesystemet. Detta är en åtgärd som har använts framgångsrikt i flera länder, däribland USA, Storbritannien och Kanada, och som vi menar eventuellt kan komplettera anståndsbestämmelserna på ett effektivt sätt.

Vad innebär då carry back? I dag kan företag som gör en förlust bara kvitta den mot framtida vinster, så kallad carry forward. Problemet är att framtida vinster är osäkra, särskilt i en kris, vilket gör att företag kan tvingas bära en ekonomisk risk under väldigt lång tid. Det kan naturligtvis slå väldigt hårt mot dem. Med carry back skulle företag i stället kunna kvitta årets förlust mot vinster från tidigare år och få tillbaka redan inbetald skatt, redan året efter förluståret. Det skulle kunna ge en snabb injektion av likviditet och stärka företagens soliditet – det gäller särskilt företag som redan visat sig vara lönsamma innan krisen slog till.

Ta till exempel ett småföretag som har gått med vinst i flera år. Man har betalat skatt och byggt upp en stabil verksamhet. När en kris liknande den pandemi vi för inte alls så länge sedan genomled slår till och orsakar en tillfällig förlust kan företaget snabbt hamna i likviditetsproblem. Med carry back skulle företaget kunna få tillbaka en del av den skatt som man tidigare har betalat in, vilket ger företaget möjlighet att överbrygga krisen utan att behöva ta dyra lån eller riskera konkurs. Detta är särskilt viktigt eftersom kreditmarknaden, som vi sett, inte alltid fungerar normalt i kristider.

Herr talman! Carry back skulle inte bara hjälpa enskilda företag. Det hjälper också hela samhället, för företagen är samhällets motor. Det hjälper hela ekonomin, som vi är beroende av.

Genom att ge lönsamma företag en chans att snabbt återhämta sig minskar vi risken för konkurser och arbetslöshet. Det kan vara en träffsäker åtgärd som riktar sig till företag som redan har bevisat sin livskraft, till skillnad från mer generella stöd som riskerar att gå till mindre seriösa aktörer. Dessutom är det en åtgärd som kan implementeras relativt snabbt, vilket kan vara avgörande i en akut kris.

För att klargöra: Vi ser alltså carry back som ett potentiellt komplement till anståndsbestämmelserna. Medan anstånd ger en tillfällig lättnad genom att man skjuter upp skatteinbetalningar ger carry back en mer direkt likviditetsförstärkning genom återbetalning av redan inbetald skatt. Tillsammans kan dessa åtgärder skapa ett robust stöd för företag i kris utan att staten tar på sig oproportionerliga risker.

Som ett snabbt svar till Mathias Tegnér vill jag säga att det här är ganska komplexa frågor. Det är just därför som vi ser behovet av att lyfta fram detta som ett potentiellt verktyg i framtiden, så att vi kan arbeta med det gemensamt. Men vi har som bekant inget skarpt förslag av den enkla anledningen att det hela är ganska komplext.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit ett värdefullt verktyg för att stötta företag i kris. Riksrevisionens rapport visar dock att det finns utrymme för förbättringar. Vi behöver tydliga kriterier, bättre kontroller och en mer realistisk bedömning av kostnaderna. Samtidigt behöver vi våga tänka nytt. Det är därför vi har avgett vårt särskilda yttrande. För oss som företagsvänligt parti ska det bli väldigt intressant att följa denna fråga ytterligare.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)