Herr talman! I dag debatterar vi skatteutskottets betänkande 7, som handlar om Riksrevisionens rapport om de tillfälliga anstånden för inbetalning av skatt för företag under pandemin.
Pandemin kan tyckas höra till vårt förflutna, men det är ändå viktigt att vi nu analyserar den då förda politiken. Riksrevisionens rapport visar tydligt att mycket av den politik som bedrevs av den S-ledda regeringen under pandemin var klok, nödvändig och i grunden framgångsrik.
De tillfälliga anstånden för inbetalning av skatt var en åtgärd som i grunden hade lagstiftats redan nästan ett decennium innan den användes, men när den togs i bruk under pandemin gjordes de sista handpåläggningarna på lagstiftningen i ett exceptionellt läge och under tidspress, framför allt när vi talar om helheten av åtgärderna.
Likväl kan vi konstatera att åtgärderna som helhet uppfyllde sitt syfte. Likviditeten stärktes för i grunden livskraftiga företag här i vårt land. Det var den typen av avvägningar som politiken stod inför under pandemin. Hur hjälper vi både företag och hushåll i kris? Hur skapar vi hjälp till livskraftiga företag utan att kasta goda pengar efter dåliga? Hur kan vi värna skattebetalarnas pengar och samtidigt kratta manegen för framtida tillväxt?
Så såg avvägningarna ut för fem sex år sedan. Så ser de ut i dag, och så såg de också ut när lagstiftningen i grunden kom till i slutet av 00-talet.
Herr talman! Konkret betydde den S-ledda regeringens politik att tusentals jobb faktiskt kunde räddas, att företag kunde fortsätta betala ut löner och att svensk ekonomi stod stadig genom en av de svåraste kriserna i modern tid.
Kontrasten till den nuvarande regeringen är bjärt. Med Kristersson vid rodret har 100 000 människor blivit arbetslösa. Tillväxten ligger i Europas botten, och var fjärde ung människa i vårt land är arbetslös – samtidigt som skatterna sänks för de allra rikaste. Det är slående att exempelvis Jimmie Åkesson har sänkt skatten för sig själv med 4 000 kronor – varje månad, herr talman. Varje ledamot i den här kammaren har sänkt sin egen skatt med 2 500 kronor, alltså 30 000 kronor per år. Samtidigt försämras a-kassan, och regionerna och sjukvården sätts på svältkur. Antalet arbetslösa ökar.
Jag kommer att tänka på en Muf-pin från 90-talet som var väldigt populär bland vissa: Gör statsministern arbetslös så slipper du bli det själv. För mig är det uppenbart när jag läser den här Riksrevisionsrapporten att det gör skillnad om statsministern är moderat eller socialdemokrat.
Herr talman! Gällande pandemiåtgärderna är det såklart lätt att i efterhand säga att saker skulle ha gjorts på ett annat sätt. Men mitt under pandemin var verkligheten annorlunda. Då behövdes handlingskraft, inte efterklokhet. Då behövdes åtgärder, och därför är jag extra glad att besluten likväl blev välavvägda. Detta gäller också regleringen av tillfälliga anstånd för företag. Jag var själv riksdagsledamot i näringsutskottet under pandemin och minns hur vissa partier ville sprida skattebetalarnas pengar runt sig på ett sätt som hade fått Gunnar Sträng att vända sig i sin grav.
Herr talman! Riksrevisionen pekar likväl på vissa brister i träffsäkerheten och uppföljningen. Det måste vi naturligtvis ta på allvar. Men den övergripande slutsatsen blir i alla fall för mig ändå tydlig: Åtgärden var i grunden effektiv – de tillfälliga anstånden fyllde sitt syfte. Sammantaget måste man ändå säga att den S-ledda regeringens politik gjorde vad som krävdes för att skydda svenska företag och arbetstagare.
Jag vill också påminna om – och detta tycker jag är viktigt – att de tillfälliga anstånden inte var ett isolerat initiativ utan en del av en bred palett av krisåtgärder, som permitteringsstöd, omsättningsstöd och statliga garantier. Tillsammans bidrog de till att Sverige klarade krisen bättre än många andra länder.
Herr talman! Sverigedemokraterna har i sitt särskilda yttrande valt att lyfta fram ett annat verktyg än det vi diskuterar i dag, nämligen den så kallade carry back-modellen, där företag kan kvitta förluster mot tidigare vinster. Det kan för många låta tekniskt, men i praktiken innebär det att staten betalar tillbaka skatter som redan är intjänade.
Därför skulle jag vilja ställa några frågor till Sverigedemokraterna. Är detta ett förslag som ni står bakom även när det inte råder pandemi, eller ser ni det som en rimlig pandemiåtgärd? Den som söker svar på detta i ert särskilda yttrande får nämligen leta förgäves. Jag skulle också vilja veta hur ni tänker er att kontrollen av ett sådant carry back-system skulle fungera då risken för bedrägerier i ett sådant system är dokumenterat större än i det system som Sverige använde under pandemin. Detta får ledamoten Wiechel, som kommer efter mig, gärna svara på.
Herr talman! Vi socialdemokrater står för en ansvarsfull politik i vardag likaväl som i kris. Socialdemokraterna är ett parti att lita på och att luta sig mot när det blåser upp till storm. Det är ett parti som vågar ta beslut när det behövs och som är berett att agera, med omtanke om både löntagare och företagare. Men vi är också ett reformistiskt parti som i grunden vill utveckla vårt fina Sverige och inte rasera det som har byggts upp under generationer.
Pandemin visade att staten måste kunna agera när marknaden tvekar. Därför tycker jag att det är bra att regeringen i sin skrivelse markerar att tillfälliga anstånd kan vara motiverade även när osäkerheten är stor och inte enbart när kreditmarknaden faktiskt redan har havererat.
Herr talman! Vi ska självklart dra lärdomar av krisen, men vi ska också våga säga det som ibland glöms bort. Mycket av den S-ledda politik som bedrevs under pandemin var inte bara rätt – den var faktiskt helt avgörande för att Sverige skulle klara sig så väl under pandemin som vi faktiskt gjorde.