Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag välkomnar att regeringen har presenterat en strategi för försvarsindustrin som vi har att debattera och besluta om i dag. Jag tycker det är viktigt att det finns en öppenhet kring försvarsindustrin, inte minst i dessa tider då en nödvändig upprustning sker, för att vi ska få en samlad strategi för näringslivets och industrins roll som ett säkerhetspolitiskt instrument.

Vi får inte glömma att försvarsindustrin verkar under särskilda omständigheter där statens säkerhetspolitiska avvägningar påverkar industrins inriktning. Vi delar regeringens målsättning att Sverige ska ha en robust försvarsförmåga och en långsiktigt hållbar försörjning av försvarsmateriel. Samtidigt anser vi att strategin bör kompletteras och nyanseras.

Jag vill särskilt understryka tre områden:

Vikten av att svensk vapenexport alltid lever upp till högt ställda demokratiska kriterier.

Betydelsen av svensk kontroll över kritisk försvarsmaterielproduktion.

Försvarsindustrins påverkan på klimat och miljö.

Gällande vikten av att svensk vapenexport ska leva upp till högt ställda demokratiska kriterier betonar regeringen att Sverige ska vara en trovärdig och pålitlig allierad och partner. Det tycker jag är bra.

Det är också viktigt att svensk vapenexport alltid lever upp till högt ställda demokratiska kriterier. Respekten för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status utgör centrala villkor vid prövningen av tillstånd för att exportera vapen. Ju sämre den demokratiska statusen är, desto mindre utrymme finns för att tillstånd ska beviljas.

Ifall det finns allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i den demokratiska statusen tycker Miljöpartiet att det ska vara ett hinder för att bevilja tillstånd för export av vapen och eventuella följdleveranser.

Herr talman! För att försvarsindustristrategin ska vara trovärdig och etiskt förankrad anser jag att denna princip behöver betonas och efterlevas fullt ut i all exportverksamhet. Lagstiftningen i dag lämnar för stort utrymme för tolkning, vilket gör att export tillåts till länder som rimligen borde falla på ovan nämnda definitioner, till exempel Turkiet och Thailand.

Miljöpartiet vill därför se ett strikt förbud mot vapenexport till diktaturer, krigförande länder eller länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, inklusive följdleveranser. Det ska dock inte hindra att Sverige solidariskt kan bistå ett angripet land med vapen, vilket har blivit aktuellt efter Rysslands fullskaliga och olagliga invasion av Ukraina.

Regeringen tycks nu vilja tumma på regelverket kring vilka svenska vapen som exporteras och har tillsatt en utredning för att se över regelverket för att utvärdera regelverket, styrning och former för det statliga exportstödet. Jag hoppas att detta inte ska leda till försämrade kriterier och kryphål för svensk vapenexport.

Herr talman! Det andra området i det här betänkandet som är viktigt för oss är att ha en stark inhemsk kontroll över produktion av försvarsmateriel som är strategiskt viktig för Sveriges säkerhet. Regeringen har, på förslag av Försvarsberedningen, definierat vissa försvarstekniska områden som strategiska materielområden. Det är av största vikt att Sverige har rådighet över produktionen inom dessa nyckelområden.

Regeringen understryker att det långsiktiga försörjningsperspektivet inom de strategiska materielområdena förutsätter ett strategiskt partnerskap mellan staten och näringslivet för att den försvarsindustriella förmågan över tid ska möta Sveriges behov. Vi delar denna analys, men menar att det finns fog för Sverige att gå längre.

För att upprätthålla nationell rådighet krävs att staten tar ett aktivt ansvar för försvarsindustrins utveckling. I en tid då försvarsindustrin expanderar snabbt och företagens ägarförhållanden förändras måste vi säkerställa att strategiska företag förblir i linje med de svenska säkerhetsintressena.

Miljöpartiet anser att direkt statligt ägande eller delägande i bolag som hanterar strategiska materielområden skulle kunna vara ett effektivt verktyg just för detta.

Genom statligt ägarengagemang kan Sverige få inflytande över beslut som rör exempelvis företagens inriktning eller ägarstruktur. Offentligt ägande inom detta område skulle dessutom underlätta en styrning av verksamheten mot långsiktiga säkerhetspolitiska mål, snarare än kortsiktig vinstmaximering. Försvarsmateriel är inte vilken marknad som helst. Samhällets intresse av trygg leverans och suveränitet väger tyngre än affärsmässiga motiv i dessa sammanhang.

Herr talman! Det är också värt att notera att Sveriges nuvarande statliga åtagande i försvarsindustrin är relativt litet jämfört med många andra länder. Situationen i flera europeiska länder visar att de ofta tar ett större ansvar, exempelvis genom direkt ägande, för att säkra nationell försörjningsförmåga i händelse av kris och krig.

Genom att staten tar en mer aktiv ägarroll kan vi bättre säkerställa att industrin tjänar landets säkerhet framför något annat. Jag tycker därför att regeringen ska ta fram förslag på hur det offentliga ägandet och inflytandet i strategiska försvarsfrågor kan stärkas.

Detta skulle stödja målet med en tryggad materielförsörjning och bidra till att försvarsindustristrategin för ett starkare Sverige verkligen resulterar i ett starkare och säkrare Sverige under nationell kontroll.

Herr talman! Det tredje området som jag tänkte lyfta i denna debatt är försvarsindustrins påverkan på klimat och miljö. I Försvarsberedningens rapport Allvarstid från 2023 slogs det fast att klimatförändringarna är ett både allvarligt och långsiktigt hot mot Sverige, som också påverkar försvarets uppbyggnad. Jag menar därför att försvarsindustrins klimatpåverkan och miljörisker måste uppmärksammas mer i försvarsindustristrategin. Den nödvändiga upprustningen och ökade försvarsproduktionen får inte ske på bekostnad av miljön eller försvåra möjligheterna för Sverige att nå våra klimatmål.

Regeringen framhäver i strategin att enkla regelverk och snabba tillståndsprocesser skapar förutsättningar för en snabb ökning av försvarsindustriell produktion. Snabba tillståndsprocesser i sig är självklart att föredra. Frågan om effektivare tillståndsprocesser är helt nödvändig för att kunna göra en snabb klimatomställning.

Herr talman! Det får dock inte ske genom att Sveriges helt nödvändiga miljökrav urholkas eller att krav om att söka tillstånd slopas. En hög miljöstandard och en hållbar resursanvändning måste gälla även i försvarssektorn. Att säkerställa att försvarsindustrins utveckling sker i linje med klimat- och miljömål stärker både vår långsiktiga säkerhet och vår trovärdighet som föregångsland i omställningen till ett hållbart samhälle.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla Miljöpartiets reservationer i detta betänkande, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 4 och 13.