Herr talman! Samtidigt som vi står i den här kammaren har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj precis landat på svensk mark. Han är inte här på någon nöjesresa utan på grund av att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Europa brinner åter av krig. Vi står inför en tid då hoten mot vår frihet, vår demokrati och vårt öppna samhälle inte längre är teoretiska. De är verkliga och berör oss alla, även här hemma.

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har visat vad som händer när man underskattar ondskan eller tror att diplomatin ensam kan tämja en despot som inte förstår diplomatins språk. Därför måste Sverige bygga upp sin egen försvarsförmåga och sin egen industriella styrka. Vårt medlemskap i Nato är både historiskt och verkligt. Men det ersätter varken vårt eget ansvar eller vår egen försvarsförmåga. En trovärdig allierad måste också vara självförsörjande. Tiden då vi kunde åka snålskjuts på andra länders bekostnad är förbi. Nu krävs det att även vi som Natoland bidrar till avskräckning.

Det är här försvarsindustrin kommer in, herr talman. Försvarsindustrin är inte bara företag, maskiner och fabriker. Den är en del av Sveriges säkerhetspolitiska ryggrad – där innovationskraft möter vårt behov av skydd, där forskare, ingenjörer och tekniker omsätter svensk kunskap till konkret försvarsförmåga. Men för att vi ska lyckas måste vi sluta se försvarsindustrin genom ideologiska skygglappar och i stället tala klarspråk om vad det innebär att försvara ett land i en tid av krig i vårt eget närområde.

För oss liberaler är försvarsindustrin inte något nödvändigt ont. Tvärtom är den en del av lösningen för att bevara freden, friheten och demokratin. Det är genom att kunna leverera ammunition, fordon, system och teknik både till våra egna förband och till våra allierade som vi bygger en trovärdig säkerhetspolitik och skapar tillit till våra egna förmågor.

Liberalerna står självklart bakom försvarsindustristrategin. Den handlar om tre saker som går rakt in i vår liberala kärna: innovation, produktion och samarbete. Innovation behövs därför att tekniken måste hinna i kapp hoten. Vi vill se snabbare processer, färre hinder och fler testmiljöer där nya lösningar kan nå ut till våra förband i tid. Produktion behövs för att vi ska kunna tillverka den materiel som krävs i kris och krig. Det kräver fleråriga beställningar, riskdelning mellan stat och industri och fokus på strategiska materielområden som ammunition, ledningssystem och undervattensförmåga. Samarbete behövs för att Sverige ska vara en pålitlig och stark partner i Nato, i Norden och i EU. Det handlar om att vi ska kunna bidra till alliansens industriella bas samtidigt som vi står stadigt på våra egna ben.

Herr talman! Försvarsindustristrategin är ett viktigt första steg. Men vi liberaler ser också behovet av nästa steg. Det handlar om att undanröja byråkratiska hinder och öppna upp försvarssektorn för fler aktörer. Sverige har en stark innovationskraft i små och medelstora teknikbolag inom AI, cybersäkerhet och autonoma system. Därför måste dessa företag få en tydligare väg in i försvarsindustrin. Om vi släpper in deras kompetens stärker vi också vår nationella förmåga och svensk industris konkurrenskraft på den globala marknaden.

Herr talman! För att allt detta ska kunna uppnås krävs givetvis politiskt ledarskap. Men i den här debatten finns det vissa inslag som oroar lite.

Oppositionens förslag spretar. Tyvärr, måste jag ändå säga. Jag har varit så stolt över att vi har kunnat enas om inriktningen i försvaret och den totala enigheten som råder om Ukraina. Men man hör lite olika ingångar om försvarsindustristrategin.

När socialdemokraterna står i talarstolen och säger en sak sägs det lite annorlunda saker till vänster om socialdemokraterna. Det är klart att det är oroande. Det kan bli svårt för en framtida socialdemokratisk regering att kunna samla en stark försvarsindustripolitik när dess samarbetspartner ibland ifrågasätter Nato, även om man har accepterat medlemskapet, exporten och också industrins existens.

Det är inte bara en teoretisk fråga. Det är en fråga om trovärdighet gentemot våra allierade, våra svenska försvarsindustriföretag men framför allt gentemot våra svenska soldater som förlitar sig på att politiken också levererar i ansvarstagande.

Sverige har inte råd med splittring när hoten växer. Vi har inte råd med naivitet när granaterna faller över Ukraina. Vi har definitivt inte råd med en säkerhetspolitik som bygger på drömmar om nedrustning medan omvärlden rustar upp i snabb takt.

Liberalerna står för ett nyktert ansvarstagande och ett realistiskt perspektiv. Vi vet att fred inte upprätthålls med ord utan med förmåga. Vi vet att innovation och teknik inte är fiender till etiken utan förutsättningar för att vi ska kunna stärka våra egna förmågor. Ett land som inte kan försvara sig självt kan inte försvara sina värderingar. Så enkelt är det.

Herr talman! Jag vill avsluta med följande. Sverige är i dag ett fritt land, tack och lov, men friheten är inte gratis. Den försvaras varje dag i våra förband, i våra fabriker, i våra forskningslabb och i de beslut som vi fattar här i kammaren.

Vi måste bygga ett försvar och en försvarsindustri som står pall i krig, i kris och i samarbete. Det kräver politiskt mod, samling och att vi släpper naiviteten om att vi fortfarande lever under evig fred.

Putin förstår inte samtalstoner. Han förstår bara styrka, hot och aggressivitet. Vad Sverige behöver är styrka, både för vår egen säkerhet, för trovärdigheten bland våra allierade och för Ukrainas skull.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga av oppositionens yrkanden.