Herr talman och ärade ledamöter! Och hej till alla er som sitter och tittar och lyssnar hemma!

I dag debatterar vi regeringens försvarsindustristrategi – den första i sitt slag. Jag ska erkänna, herr talman, att försvarsindustrin inte har stått jättehögt upp på Vänsterpartiets dagordning tidigare. Närings- och företagspolitik är något som jag kan väldigt lite om.

Men de senaste åren, sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, har såklart försvarsindustrin hamnat väldigt mycket i centrum. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt, en humanitär katastrof för den ukrainska befolkningen och en attack mot freden i Europa.

Det är tack vare industrin, företagen, forskningen och utvecklingen som vi inom svensk försvarsindustri har kunnat bidra så mycket till Ukrainas kamp mot den ryska invasionen. För det vill jag rikta ett stort tack till alla inblandade, både inom industrin och hos de myndigheter som arbetar med den strategiska planeringen och möjliggör att materielen kommer fram.

Möjligheten att producera egen försvarsmateriel och försörjning av råmaterial till produktionen är en viktig grund för vår egen försvarsförmåga och hela vårt totalförsvar. Vi ska inte vara beroende av företag i andra länder.

Svensk försvarsindustri består av både små och stora företag, företag med lång historia och helt nya innovativa företag. Det är viktigt att vi ser till alla dessa olika förutsättningar för olika typer av verksamheter.

Jag vill också passa på att tacka alla de företag som jag har fått göra studiebesök på de senaste åren och för alla de diskussioner vi har fört. Det är otroligt uppskattat av oss politiker att få komma på besök och få ställa frågor, dumma eller inte, och att få lära oss hur allting fungerar. Jag har lärt mig otroligt mycket på de studiebesök jag har gjort inom den svenska försvarsindustrin.

Herr talman! Låt mig gå över till ärendet.

Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen har tagit fram en försvarsindustristrategi och att innehållet till stora delar också är bra. Framför allt fokuset på långsiktiga beställningar, kontrakt och planering ger försvarsindustrin större möjligheter att säkra råvaror, bygga ut och anställa personal. Det gör också att vi förhoppningsvis kan få bättre pris och kan säkra det vi behöver till den svenska försvarsmakten så att vi vet att vi har materiel när vi behöver den.

Vänsterpartiet anser dock att ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver en offentlig kontroll över den samhällsviktiga verksamheten. Till det måste man räkna försvarsindustrin.

Svensk försvarsindustri är i dag privat. Många av företagen har en lång historia, och de har startats som små företag på mindre orter och sedan vuxit till det de är i dag. Med tanke på försvarsindustrins mycket stora betydelse för Sveriges försvar och säkerhet, och just nu även Ukrainas försvar och säkerhet, och det nära samarbete som industrin har med staten, anser vi i Vänsterpartiet att det behövs ett större statligt ägande och inflytande – och det bör utredas. Ett sådant ägande och inflytande kan se ut på många olika sätt. Jag kan lugna alla; det handlar inte om ett förstatligande. Men det handlar om att säkra produktion i Sverige av det Försvarsmakten behöver.

Herr talman! Det är några saker som vi trots allt saknar i strategin och som vi tycker borde ha varit med. Eftersom det är första gången strategin tas fram ser vi detta som ett inspel till kommande uppdateringar. En sådan sak är personal- och kompetensförsörjningen. Personal är såklart grunden för att kunna producera, och dessutom behöver försvarsindustrin personal med stora kunskaper. Det är på många sätt ett hantverk att jobba inom delar av försvarsindustrin. Det behövs bra utbildning, även för vuxna som vill skola om sig till ett nytt yrke, och det krävs nära kontakter mellan utbildningarna och näringslivet.

Att kunna rekrytera är avgörande för hela totalförsvaret och den stora tillväxt vi nu ser. I det sammanhanget vill jag också påpeka att de nödvändiga säkerhetsprövningarna behöver vara lite snabbare och lite smidigare.

Vi saknar även en diskussion om fungerande samhällsservice på mindre orter och i hela landet. Det handlar om infrastruktur, energiförsörjning, bostäder och välfärd. Många av de viktiga företagen inom försvarsindustrin finns på mindre orter, ofta små bruksorter, som är präglade av industri och produktion. På en del orter kan försvarsföretaget till och med vara ortens dominerande industri och ha varit det under lång tid.

Sverige har under decennier fört en centraliserad politik som inte har tagit hänsyn till hela landets behov. I dag kämpar många kommuner och regioner med begränsade medel för att kunna erbjuda sina invånare goda levnadsvillkor. Det påverkar såklart möjligheten att rekrytera personal.

Även bristerna i infrastrukturen påverkar industrin. För att leveranser ska kunna tas emot och skickas iväg behöver man kunna lita på att transporterna, framför allt på järnvägen, fungerar. En stor del av försvarsmaterielen är tung och skrymmande. I sådana fall är järnvägen det bästa sättet att transportera. Vi vet och ser att järnvägen lider av dåligt underhåll och en mycket stor underhållsskuld, vilket resulterar i både fel och avbrott. Det påverkar såklart näringslivet och industrin och deras leveranser.

Slutligen vill jag lägga till att vi saknar lite skrivningar om miljö och klimat. Om vi ska ha ett land och en värld som är trygga och säkra krävs det att vi tar krafttag mot klimatförändring och miljöförstöring. Vi vet att många konflikter runt om i världen beror på att klimatförändringen leder till konkurrens om resurser och vill därför höja ett varningens finger. Vi behöver förenkla och snabba på miljöprocesser. Miljökraven finns av en anledning: för att skydda vårt dricksvatten, vår rena luft och den biologiska mångfalden. Allt det behövs för vår överlevnad.

Till detta vill jag trycka på behovet av folkförankring och dialog mellan industrin, Försvarsmakten och de kringboende. Dialog är avgörande för att minska de negativa effekter som övning och testning ändå får för dem som bor runt omkring.

Herr talman! Sverige ska vara ett land med höga ambitioner i det internationella arbetet för en hållbar, fredlig och demokratisk utveckling. Sverige måste därför på riktigt stoppa vapenexporten till diktaturer, stater som för angreppskrig och regimer som begår brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det ligger också ett stort ansvar hos de enskilda företagen att själva göra en första bedömning av vilka kunder de ska ha och om de är acceptabla utifrån ett demokratiskt och folkrättsligt perspektiv. Det är därför värdefullt att regeringen i strategin har med ett resonemang om god affärsetik och nolltolerans mot korruption.

Vänsterpartiet menar också att Sverige behöver kunna kontrollera importen av försvarsmateriel och behöver en lagstiftning om just import. I dag pågår omfattande import av krigsmateriel från Israel samtidigt som det pågår ett krig och ett folkmord i Gaza. Försvarsmakten har också slutit ett miljardavtal med israelisk vapenindustri. Senast nu i höst har det gjorts ett inköp av en sjömålsrobot.

Vänsterpartiet menar att Sverige omedelbart måste upphöra med att köpa vapen från Israel. Det gäller all vapenhandel med Israel. Vänsterpartiet menar därför att det behövs en lagstiftning om vapenimport, precis som vi har om vapenexport.

Herr talman! Jag vill med anledning av detta yrka bifall till två reservationer: reservation 3, om statligt ägande, och reservation 12, om vapenimport.