Herr talman! Välfärdsbrottsligheten beräknas försnilla gigantiska belopp av våra gemensamma, offentliga medel varje år. Ekonomistyrningsverket uppskattade 2021 att felaktiga utbetalningar från statliga myndigheter uppgick till 13–16 miljarder kronor. SKR bedömer att minst lika mycket pengar dräneras från kommuner och regioner. I ett inslag i SVT Nyheter i augusti förra året uppgavs att polisen uppskattade att den kriminella ekonomin genererade 100–150 miljarder kronor per år, varav välfärdsbrott beräknades omsätta uppemot 75 miljarder kronor årligen.

Dessa tiotals och hundratals miljarder kronor hade vi bättre behövt för att anställa fler sjuksköterskor och barnmorskor och för att förbättra tillgängligheten i vården, höja kvaliteten i förskola och skola och utbilda och anställa fler engagerade personer till äldreomsorgen. Men i stället lurar samvetslösa personer, företag och föreningar samhället för att komma över felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det kan handla om bidragsfusk från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring eller att företag fakturerar kommuner eller myndigheter för tjänster som aldrig har utförts.

Det är för att få möjlighet att stoppa detta som regeringen nu föreslår en lagändring. Den innebär att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda ska kunna lämnas mellan myndigheter, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, för att utreda brott eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar, fusk och olika typer av överträdelser.

Grundförutsättningen för svensk sekretesslagstiftning är att uppgifter inte får utlämnas mellan myndigheter och inte heller mellan olika enheter inom en myndighet om de kan uppfattas vara sinsemellan självständiga.

Det grundläggande skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten är grundlagsskyddad i regeringsformen, i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten finns också i offentlighets- och sekretesslagen och i författningar som reglerar personuppgiftsbehandling.

Samtidigt, herr talman, behöver myndigheter samverka för att få stopp på läckaget av offentliga medel till kriminella nätverk. Därför är det nödvändigt att införa möjligheter att dela vissa uppgifter, för att exempelvis förhindra att någon lyfter ersättning från akassan och Försäkringskassan samtidigt.

Olika former av fusk, överträdelser och brottslighet ska kunna motverkas, upptäckas, förhindras och utredas. Ett välfungerande informationsutbyte bidrar inte bara till att minska samhällets kostnader och sårbarhet utan stärker också samhällets motståndskraft mot fusk, överträdelser av regler och brottslighet. För att möta de utmaningar som samhället står inför i form av den alltmer systemhotande brottsligheten är det nödvändigt att myndigheter har goda möjligheter att utbyta information.

Regeringens utredning visar på flera situationer där dagens reglering inte medger ett tillräckligt informationsutbyte. Olika aktörer, som Centrala studiestödsnämnden, Polismyndigheten och Skatteverket, framhåller att det behövs både en förenkling av regelverket och bättre möjligheter till informationsutbyte. Annars finns exempelvis risk för dubbelfinansiering av EU-medel.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, påpekar att välfärdsbrottslighet många gånger möjliggörs genom att uppgifter om enskilda skyddas av sekretess och det faktum att myndigheterna är förhindrade att utbyta information med varandra. Det bör särskilt noteras att socialtjänstsekretess är strängare och undantagen från flera nu befintliga möjligheter att utbyta information.

Herr talman! Med anledning av Lagrådets synpunkter bör det påpekas att det finns behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter i den offentliga sektorn. På grund av den organiserade brottsligheten behöver de befintliga mönstren brytas samtidigt som det görs kraftfulla förstärkningar av de verktyg som finns. Myndigheterna behöver få avsevärt större möjligheter att dela relevant information med varandra.

Jag vill inte förringa den risk som finns – att utredningens förslag kan ge ett försämrat skydd för den personliga integriteten och därmed också en risk för att förtroendet kan minska för de myndigheter som lämnar ut uppgifter. Förslaget innebär dock inte att myndigheter kan utbyta vilka uppgifter som helst, hur som helst, utan det ska göras en intresseavvägning. En uppgift får inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda väger tyngre än intresset av att uppgiften lämnas ut. En sådan intresseavvägning behövs för att regleringen ska vara proportionerlig.

Det får förutsättas att myndigheter inte begär ut andra uppgifter än sådana som de har ett legitimt behov av. Mot den bakgrunden bör därför den myndighet som lämnar ut uppgifter kunna utgå från att det görs en bedömning av att den mottagande myndigheten behöver de uppgifter som den begär ut.

Med detta lagförslag öppnas nu nya möjligheter att ringa in fall där välfärdssystemen missbrukas i brottsligt syfte.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)