Herr talman! Vårt svenska språk är ett rikt språk. Vi har många möjligheter att uttrycka det vi vill ha sagt vare sig det gäller känslor eller fakta – eller för den delen när det handlar om lagstiftning. I det senare fallet är oftast den stora språkliga utmaningen precision, alltså att så noggrant som möjligt tala om vad som faktiskt menas. Därmed blir det också möjligt att sätta en föreslagen lagstiftning i relation till befintliga regler och dessutom till erfarenheter och forskning på området.

Utan att vara expert på språk och än mindre på juridik tycker jag att det är rimligt att vänta sig ett träffsäkert språk i ett förslag till lagstiftning. I all synnerhet som den rör områden som det finns goda skäl att uppmärksamma, inte minst brottslig verksamhet riktad mot våra välfärdssystem. Till den föreslagna lagstiftningen listas fyra syften varav det fjärde är att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och olika typer av överträdelser. Att utreda olika typer av överträdelser är alltså ett syfte med förslaget till lagstiftning. Med all respekt, herr talman: Vi kan väl bättre än så?

Inom parentes kan nämnas att begreppet gummiparagraf inte finns i Svenska Akademiens ordbok – men däremot i ordlistan. I ordboken finns dock dess föregångare kautschukparagraf, som tidigast användes år 1890 i betydelsen just tänjbar lagstiftning.

Herr talman! Lagrådet, denna fyrbåk på regeringsjuristernas ängsliga seglats, har man inte upptäckt eller valt att ta hänsyn till. Lagrådet påpekar att det i huvudsak redan finns lagstiftning inom området och att den i betydande omfattning antas täcka behoven i den nu föreslagna lagen. Den existerande lagstiftningen är dessutom tämligen precis vad gäller tillfällen när sekretessen kan brytas. Detta, menar Lagrådet, riskerar nu att åsidosättas på grund av en vag text som trumfar andra bestämmelser. Lagrådet skriver att förslaget därmed skulle kunna beskrivas som ett alexanderhugg med svåröverblickbara effekter och att förslaget därför inger betänkligheter.

Herr talman! Det är givetvis viktigt att det finns tydliga bestämmelser om informationsutbyte mellan myndigheter. Det är också utomordentligt angeläget att myndigheter kan samarbeta effektivt för att fullgöra sina uppdrag. Det gäller för övrigt inte bara för att motverka brottslighet utan också i hög grad för att skydda oss vanliga människor och kanske särskilt barnen. Alla barn är våra barn. Flera utredningar visar att det finns ett behov av ett förbättrat informationsutbyte för att motverka bland annat välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar. Men ett utökat informationsutbyte måste vara proportionerligt och inte innebära alltför stora ingrepp i rättssäkerhet och enskildas personliga integritet.

En generell sekretessbrytande bestämmelse som den i regeringens förslag är mycket långtgående och väcker allvarliga farhågor. Detta har inte bara Lagrådet utan också andra remissinstanser påpekat. Lagrådet menar att förslaget innebär ett förhållandevis radikalt avsteg från gällande principer på sekretessområdet och medför en inte obetydlig risk att uppgifter sprids slentrianmässigt.

Jag och Miljöpartiet menar därför, som jag antydde tidigare, att den nya bestämmelsen måste vara tydlig, träffsäker och proportionerlig. Regeringen borde ha omarbetat bestämmelsen i enlighet med vad Lagrådet anfört och tydligt avgränsat dess tillämpningsområde.

Herr talman! En fråga som har lyfts upp av flera remissinstanser är hur ett ökat informationsutbyte skulle påverka allmänhetens förtroende för myndigheterna. Särskilt allvarliga risker uppstår inom verksamheter som socialtjänsten, där arbetet i hög grad bygger på förtroendefulla relationer. Detta påpekas av bland andra Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och Finansinspektionen.

Vi tycker att skolan ska vara en trygg plats för elever och skolpersonal. Regeringen har inte tagit hänsyn till vilka allvarliga konsekvenser som kan uppstå om elever som behöver stöd inte vågar fråga efter det av rädsla för att uppgifterna kan komma att spridas. Jag menar därför att även sekretessen på skolområdet bör undantas från den nya bestämmelsens tillämpningsområde.

Herr talman! Under den nuvarande mandatperioden har flera förslag lagts fram som rör sekretess, informationsdelning och övervakning. Även om varje åtgärd var för sig kan argumenteras för har helheten blivit svåröverskådlig. Vi måste säkerställa att de tillsammans inte leder till ett integritetsintrång som går utöver vad som kan anses rimligt och proportionerligt i en rättsstat. Den totala effekten av flera samtidiga reformer måste bedömas i sin helhet.

Jag tänker att regeringen hellre borde förtydliga de nuvarande bestämmelserna. Regeringen bör även verka för ökad samverkan mellan myndigheter och bättre kunskap hos handläggarna på myndigheter.

Vi noterar självklart att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel. Jag tycker att det hade varit ännu bättre med en översyn av samtliga regleringar som påverkar den personliga integriteten, inte bara hemliga och preventiva tvångsmedel.

Vi menar mot denna bakgrund att regeringen bör tillsätta en bred utredning för att kartlägga alla nyligen genomförda och pågående lagstiftningsåtgärder inom detta område för att bedöma den samlade påverkan på den personliga integriteten och rättssäkerheten och föreslå hur skyddet för enskildas rättigheter kan säkerställas. I en sådan översyn kan experter från Justitiekanslern, Integritetsskyddsmyndigheten, forskare och företrädare för civilsamhället ingå.

Med detta sagt tackar jag för ordet och yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2.