Fru talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i propositionen.

Inför den här debatten passade jag på att söka igenom Aftonbladets arkiv för att hitta artiklar där oskuldskontroller nämndes. Den allra tidigaste jag hittade var en artikel från 2002 som berörde mordet på Fadime, som är ett av de första och mest omskrivna hedersmorden i Sveriges historia. Under åren som följt sedan dess har hederskultur, hedersvåld och hedersmord varit vida omskrivet och omdebatterat.

Från flera partiers och politikers sida förnekades, förminskades eller förringades dock frågan om hederskultur till en början. Bara att begreppet balkongflickor etablerats som en följd av att unga kvinnor dödats genom att knuffas ut från balkonger visar hur långt problemen har tillåtits att gå i Sverige. Vi hade inte behövt ha det så här.

Från vänstersidan av politiken vägrade man tidigt att prata om detta som en kulturell fråga. Den tidigare vänsterledaren Gudrun Schyman pratade om att det inte handlade om ett kulturellt fenomen utan om en ordning där män förtrycker kvinnor. Samma år sa hon att det var samma norm, samma struktur och samma mönster som upprepades i talibanernas Afghanistan som i Sverige, som om det skulle röra sig om samma kamp.

Sverigedemokraterna har exempelvis länge drivit frågan om ett förbud mot niqab och burka i den offentliga miljön i Sverige. Dessa klädesplagg finns till för att kontrollera kvinnor och upprätthålla hedersnormer. Så sent som i förra veckan, när Kristdemokraterna föreslog samma sak, raljerade vänsterledaren – denna gång Nooshi Dadgostar – om att Ebba Busch minsann inte heller gillar att man bär jeans i riksdagens kammare, som om det skulle vara samma sak.

Likaså försvarar Miljöpartiets ledare Daniel Helldén bärandet av niqab och burka därför att han inte tycker att man ska förbjuda klädesplagg – som om detta skulle handla om vilka klädesplagg som helst.

Det här är tydliga exempel på att man inte är beredd att ta i med hårdhandskarna mot hederskulturen.

När det gäller frågan vi debatterar i dag, alltså oskuldskontroller, tog debatten fart omkring 2015. Sedan dess har detta fenomen blivit alltmer etablerat i svenska parallellsamhällen. Jag var tidigare inne på att detta har förnekats, förringats och förminskats av vissa partier. Mot bakgrund av att vi hade en vänsterregering under sju år efter att debatten tog fart är det alldeles uppenbart att det krävdes en högerregering tillsammans med Sverigedemokraterna för att det här skulle kriminaliseras. Jag är dock glad över att det nu finns en bred enighet om att förbjuda denna kulturella sedvana.

Låt mig nu komma med ett tydligt besked: Alla kulturer är inte lika mycket värda. Alla är inte lika bra. De olika västerländska kulturerna är överlägsna såväl de islamistiska samhällena som klansamhällena i Mellanöstern och Afrika. Detta kan enkelt faktagranskas genom att man studerar statistik över ekonomiskt välstånd, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Det är inte bara slumpen som gjort att det har blivit så här. Det har att göra med äldre svenskars insatser inom arbete och företagsamhet och i hemmet samt med tidigare generationers insatser på samma områden. Om man inte förstår att vissa kulturer är bättre än andra och i stället ser hederskulturen som en generell patriarkal fråga, där kvinnor i Sverige för samma kamp som kvinnor i Afghanistan eller Somalia, är det också svårt att förstå varför vissa kulturella företeelser inte ska vara tillåtna i Sverige.

Frågan om oskuldskontroller och att förbjuda dessa hade inte behövt vara aktuell i Sverige om Sverige inte hade blivit det samhälle som tidigare politiker skapat. Invandringen från Mellanöstern och Afrika har tagit med sig kulturer som är helt oförenliga med ett västerländskt samhälle. Hederskulturen, med kontroll över flickor och kvinnor, är en del av denna förlegade kultur.

Fru talman! I dag kriminaliserar vi oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Propositionen kommer från en högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Alla dessa fyra partier är beredda att ta de här problemen på allvar och göra vad som krävs för att stå upp för alla flickor och kvinnor som utsätts för dessa förlegade kulturella inslag.