Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande CU2.

Innan jag går in på själva betänkandet måste jag uttrycka min förvåning över att vår bostadsminister inte ens närvarar i dagens debatt om ett nytt regelverk för bygglov. Ministern har haft en hög svansföring kring denna proposition sedan han presenterade den vid en pressträff i våras och i en debattartikel i Aftonbladet den 25 augusti i somras. Det finns delar i propositionen som jag gärna hade debatterat med just bostadsministern, men tyvärr lyser han med sin frånvaro i dagens debatt.

Vad gäller regeringens förslag till nytt regelverk för bygglov finns det bra förslag som även vi socialdemokrater står bakom. Men det finns också stora delar som är riktigt dåliga och ogenomtänkta.

För oss socialdemokrater är det en självklar utgångspunkt att samhällsbyggnadsprocesser ska präglas av ordning och reda. Den enskildes intresse av såväl handlingsfrihet som förutsägbarhet och skydd mot betydande risker måste värnas, samtidigt som det allmännas intresse av god samhällsplanering upprätthålls. Det ska vara lätt för den enskilde att göra rätt och svårt att göra fel. Det allmänna ska också kunna upprätthålla en demokratisk kontroll. Det handlar hela tiden om komplexa avvägningar som inte lämpar sig för tvära kast och kräver ett inkännande förhållningssätt till sakkunniga samhällsaktörers kunskaper och bedömningar.

För oss handlar det i grunden om vilken samhällsmodell vi vill ha. Vi socialdemokrater tror inte på ett samhälle där var och en lämnas ensam att navigera bland regler och risker utan på ett samhälle där vi tar ett gemensamt ansvar för att allting ska fungera för alla. Att riva ned strukturer för ordning och insyn i tron att friheten ökar är ett grundläggande missförstånd. Friheten ökar inte i kaos. Den växer i trygghet och i vetskap om att regler gäller lika för alla.

Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen går fram med utredningens förslag om att bygglovsplikt ska formuleras endast i lag, något som bland annat innebär att kommuner inte kan besluta om lovplikt i detaljplaner och områdesbestämmelser. Vi är också positiva till det förslag som innebär att en mindre krets av berörda grannar och fastighetsägare ska få underrättelse vid lov- eller anmälningsärenden samtidigt som kravet på kungörelse kvarstår.

Vi avvisar dock den del av förslaget som innebär att känd hyresgästorganisation inte längre ska ingå i kretsen som ska få underrättelse. Det medför betydande risk att hyresgäster i grannfastigheter i praktiken behandlas olikt till exempel bostadsrättsinnehavare i grannskapet.

Propositionen som regeringen nu presenterar måste dock ses som en del av en helhet. I propositionen aviserar regeringen att den anmälningsplikt som gäller i plan- och byggförordningen för det som vi i vardagstal kallar attefallsåtgärder ska avskaffas. Vi socialdemokrater konstaterar att kritiken från remissinstanserna är massiv. Bland de kritiska remissinstanserna kan nämnas Villaägarna, Bostadsrätterna, Boverket, Sveriges arkitekter, KTH, länsstyrelser, kommuner – både blå och röda – Försvarsmakten, mark- och miljödomstolarna, Skatteverket med flera.

Ett brett borttagande av anmälningsplikten medför uppenbara risker för att den enskilde mycket lätt kan komma att göra fel och i efterhand drabbas av stora negativa konsekvenser. De 7 500 kronor som tidigare talare nämnde som kostnad inledningsvis kan bli en miljonkostnad om man behöver riva ett attefallshus som är ett bostadshus och som i dag kan kosta 1 ½ miljon att uppföra med alla anslutningar. Det är en betydande fördyring jämfört med att kunna göra rätt från början. De ekonomiska kostnaderna kan bli stora, men det gäller även de hälsomässiga riskerna. Ytterst kan det handla om liv eller död.

Vi menar att en förprövning i form av anmälningsplikt för bostäder alltid är nödvändig utifrån kraven på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp.

Borttagandet av anmälningsplikten medför förvisso en mindre belastning inledningsvis genom att anmälningsärendena blir färre för kommunerna att hantera. Men i förlängningen menar vi socialdemokrater, i likhet med många andra remissinstanser, att en sådan förändring tvärtom medför en större belastning för kommunerna. I och med att avgiftsfinansieringen försvinner måste skattebetalarna bekosta att det finns personal som kan utföra tillsynsarbetet i efterhand. Flera kommuner menar dessutom att tillsynsarbetet är mer resurskrävande än dagens system. Var finns vinsten i det hela? Det måste vara bättre att få besked innan fel görs än att de ska komma fram i en tillsyn när felen är gjorda.

Till detta kommer att det är något av en chimär att anmälningsplikten tas bort. Tekniska åtgärder som ventilation, va-installationer samt brandskydd förblir anmälningspliktiga, vilket regleras i PBF:en. Den samlade avgiften för den enskilde blir alltjämt betydande vid uppförande av en bostad genom nybyggnad av komplementbostadshus eller tillbyggnad och ändring. Men myndigheternas möjlighet att värna såväl den enskildes intresse som det allmännas intresse försämras ju till exempel genom en okontrollerad förtätning i redan tätbebyggda områden. Därtill försämras och fördyras kommuners och statliga myndigheters viktiga arbete med att utföra sina uppgifter och upprätthålla ordning och reda i samhällsbyggnadsprocessen.

Mot bakgrund av den massiva kritiken vill vi socialdemokrater att regeringen inte tar bort anmälningsplikten i plan- och byggförordningen. Tyvärr är den frågan inte uppe på bordet i dag, men den hänger ihop med det förslag vi diskuterar i dag.

När bostadsministern har argumenterat för borttagandet av anmälningsplikten menar han att kommunala tjänstemän ska släppa lite på sin makt och låta enskilda få bestämma mer själva. Se debattartikeln i Aftonbladet.

Om man verkligen tror att Sveriges bygglovshandläggare är maktmissbrukare som vill sätta käppar i hjulen för människor, då har man väldigt lite kontakt med verkligheten. Om den enskilde exempelvis får ett negativt besked från kommunen kan det bero på att byggnaden kanske ligger för nära en annan byggnad av brandtekniska skäl. Det är detaljer kring olika regelverk som fortfarande gäller, även om anmälningsplikten tas bort. Jag tvivlar på att alla som deltar i den här debatten, inklusive mig själv, kan alla de detaljer som gäller för att förhindra spridning av brand.

En anmälan före byggnation hjälper den enskilde fastighetsägaren att göra rätt från början. Det måste vara bäst – eller hur? Som jag har sagt tidigare; det kan ytterst handla om liv eller död om bränder får spridning i ett okontrollerat system där fastigheter har byggts utan att man vet hur nära de kan stå. Det finns olika regler, har jag fått lära mig – tyvärr. Jag kom sent på detta – man får ta med sig det man får fram.

En vanlig oneliner inom politiken – jag själv har använt den – brukar vara att det ska vara lätt att göra rätt. Men med borttagandet av anmälningsplikten blir det i stället lätt att göra fel. Det borde vara Expressens rubrik i morgon: Lätt att göra fel.

Som ett svar på bostadsministerns debattartikel i somras skrev Annie Östlund, centerpartistiskt kommunalråd i Huddinge med ansvar för bygglov och tillsyn, att startbesked nekades för 68 procent av attefallshusen i Huddinge 2023 på grund av att de inte överensstämde med lagkravet. 68 procent skulle ha blivit felbyggda, om det inte hade funnits en anmälningsplikt så att man kunde titta på dem i förväg.

Riskerna är således väldigt stora att felaktiga byggnader uppförs, och det är den enskilde som får stå för hela risken, vilket även Villaägarnas Riksförbund tydligt påtalat i sin remisskritik.

Utöver riskerna för de enskilda har flera myndigheter och branschorganisationer belyst allvarliga brister i de förändringar som föreslås.

Exempelvis kom Svenskt Vatten in med en skrivelse sent i vår beslutsprocess eftersom de inte hade varit remissinstans, vilket i sig är väldigt bekymmersamt. Svenskt Vatten påtalade att när va-organisationerna inte får kännedom om nya byggnader eller att tillbyggnader sker, försämras också möjligheterna att dimensionera kapaciteteten i va-anläggningarna. För att ett korrekt uttag av va-taxa ska ske räcker det inte med att en va-installation ska göras, utan det krävs också kännedom om att en byggnad eller tillbyggnad uppförts för att kunna räkna ut nyttan av va-tjänsten.

Skatteverket påpekar att regeringens förslag leder till försämrad registerkvalitet i fastighetstaxeringsregistret. Det kan leda till svårigheter för rotavdrag, försäkringsfrågor, kreditgivning, försäljning och samhällsplanering.

Det här är bara några av alla de allvarliga brister som 44 av 62 remissinstanser pekar på utan att få gehör från regeringen. Man ställer sig frågan hur regeringen inte kan ta till sig den massiva kritik som framförts. Den frågan hade jag önskat få ställa till bostadsministern, men han lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vi socialdemokrater konstaterar vidare att regeringens förslag innebär att grannar kan komma att möta olika regelverk för vad som kan uppföras utan bygglov. Bygglovsregler bör vara likformiga och lätta att förstå.

Exempelvis i mitt eget bostadsområde kan en granne få bygga ett 30 kvadratmeter stort attefallshus medan en annan granne, ett par hundra meter bort, får bygga 50 kvadratmeter. Grannen precis bredvid den grannen får bygga endast 25 kvadratmeter eftersom huvudbyggnaden är så pass liten på den fastigheten.

Det beror på att regeringen föreslår att olika stora byggnader tillåts beroende på om det gäller detaljplanelagt område eller icke detaljplanelagt område och att ett attefallshus inte får vara större än huvudbyggnaden. Det är en mycket olycklig utveckling som innebär avsteg från tidigare beslut i lagstiftningsärenden på området där principen om att utforma lättbegripliga och likformiga regelverk har respekterats.

Även dessa förslag har fått omfattande kritik av bland annat Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som påtalar just problemet som jag beskrev, det vill säga att icke detaljplanerad mark kan finnas i områden med sammanhållen bebyggelse. Vi socialdemokrater vill därför att ett områdesdifferentierat regelverk utreds utifrån ett stads- och glesbygdsperspektiv. SKR har lagt fram ett förslag som är intressant utifrån det perspektivet och som borde utredas närmare. Regeringens förslag löser inte den frågan utan kommer endast att krångla till regelverket ytterligare och återigen öka risken för att den enskilde gör fel.

Propositionen medför, oaktat de ändringar som föreslås här, omfattande förändringar i ett mycket komplext regelverk. Konsekvenserna för såväl enskilda som det allmänna är svåröverskådliga, och vi har skäl att förvänta oss även oväntade effekter. Lagstiftningen bör därför följas upp vid en kontrollstation efter fem år.

Herr talman! Regeringen talar ofta om småhus och trädgårdsstäder och deras kvaliteter. Avslutningsvis vill jag därför återge vad en av många arkitekter jag samtalat med inför dagens debatt har sagt.

De stadsdelar som vi håller högst i dag, tät villabebyggelse med inslag av radhus och mindre flerbostadshus, trädgårdsstaden med uppvuxen grönska, är alla resultatet av en sträng stadsplanering: en stark vision från en arkitekt tillsammans med en kommun som har dragit upp tydliga och ovillkorliga gränser för hur stadsdelen ska växa fram, vilka gaturum den ska ha, hur gatan ska vandra fram och hur husen ska förhålla sig till densamma. Att slita upp regelverket som kvalitetssäkrar detta är inte bara att omöjliggöra att fler stadsdelar kan få den här karaktären framöver utan det kommer också att förvanska det kulturarv vi i dag besöker och inspireras av.

Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).