Fru talman! Hedersförtryck har inte någon plats i Sverige. Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor – främst flickor och kvinnor men även pojkar, män och hbtqi-personer – begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas för att familjen ska återfå det som uppfattas som förlorad heder.

Fru talman! Varje flicka och pojke har rätt att bestämma över sin kropp och sitt liv. Här finns inget utrymme för kompromiss. Alla i Sverige ska få gifta sig med vem de vill, klä sig hur de vill och vara sig själva. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra, och samhället måste reagera mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck.

Under Socialdemokraternas tid i regeringsställning togs ett flertal viktiga steg när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. I dag debatterar representanter från justitieutskottet en proposition om att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Det är ännu en fråga denna mandatperiod där den föregående regeringen tillsatte en utredning för att åstadkomma en viktig jämställdhetspolitisk förändring och där nuvarande regering nu tagit vidare utredningens förslag och lägger fram en proposition på riksdagens bord.

Eftersom jag är först ut i debatten vill jag kort beskriva vad förslagen handlar om. Det föreslås att det från och med den 1 december 2025 ska vara straffbart att undersöka någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att utföra så kallade oskuldskontroller, att intyga att någon annan har eller inte har haft vaginalt samlag och att göra ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att det ska framstå som att personen inte har haft vaginalt samlag. Samtycke från flickan eller kvinnan ska inte befria från ansvar. Det blir nu dessutom straffbart att underlåta att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.

Det här är bra. Det är en tydlig signal och ett ställningstagande om att den här typen av förtryckande kontroll av kvinnor och barn inte kan accepteras av något parti i Sveriges riksdag.

Till dig som tittar på den här debatten och som själv är utsatt eller känner någon som du är orolig för vill jag säga: Din kropp är bara din. Din sexualitet är bara din. Beslutet om du vill eller inte vill gifta dig med någon är bara ditt. Du har rätt att leva ditt liv i trygghet och frihet och att följa dina drömmar. Den som försöker kontrollera dig till annat begår ett brott.

Fru talman! En central fråga för att upprätthålla det hedersrelaterade förtrycket och oskuldsnormen mot flickor och kvinnor handlar om kravet på blödning vid bröllopsnatten. Frågan om oskuldskontroller, oskuldsoperationer, tvångsäktenskap och barnäktenskap har återkommande aktualiserats genom bland annat mediala rapporter. Det är faktiskt fullständigt chockerande när vi får ta del av och bevittna att det här pågår helt öppet i samhället.

Här i Sveriges riksdag har vi genom våra jämställdhetspolitiska mål slagit fast allas rätt till jämställd hälsa och alla individers rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Vi i Sveriges riksdag måste alltid stå upp för att såväl barnäktenskap som tvångsäktenskap och kontroll av en flickas eller kvinnas så kallade oskuld kränker våra grundläggande och demokratiska fri- och rättigheter. Det behöver vi stå upp för.

Fru talman! Inför arbetet med den här propositionen tog jag kontakt med en socialtjänstmedarbetare hemifrån mitt län och bad att få sitta ned med henne och höra mer om hennes mångåriga erfarenhet av att arbeta med pojkar och flickor som befinner sig i strukturer med stark heder där oskuldsnormen är stark. Hon berättade för mig om flickor som inte cyklar, som inte hoppar och som inte vill delta i idrotten i skolan av rädsla att en fiktiv – påhittad – mödomshinna ska skadas.

Hon berättade om hur oskuldsnormen kan påverka en flickas hela liv – alltså något som inte finns! Hon berättade om hur hennes arbete mot hederskontroll också innebär undervisning i biologi och sexualkunskap och om att med alla verktyg hon har försöka förmå de pojkar och flickor hon möter att dels förstå det rent fysiska, vetenskapliga, dels försöka ingjuta självförtroende, hopp och en tro på ett fritt, självständigt liv.

På frågan om vad hon ville att jag skulle föra fram i den här debatten svarade hon först att det är helt rätt att kriminalisera detta för individens rätt till upprättelse. Det handlar också om normbildning, och det är en tydlig signal till alla dem som kommer i kontakt med de pojkar, flickor och kvinnor som utsätts för oskuldsnormen och tvångsäktenskap att verkligen ta det här problemet på allvar.

Utöver det ville hon, i total samstämmighet med väldigt många av utredningens remissinstanser, skicka med tre saker: utbildning, utbildning och utbildning.

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, skriver till exempel så här i sitt remissvar: ”Det viktiga arbetet med normförändringar kring frågan får inte påverkas negativt eller nedprioriteras för att en lagändring är gjord.”

Kunskapen behöver höjas hos vården, bland förskolepersonal och skolpersonal och i socialtjänsten. Det gäller självklart också dem som lever i en förtryckande hederskultur och dem som bidrar till att upprätthålla den. För varje repressiv satsning vi gör måste vi möta upp den med en förebyggande.

Med det sagt känner jag att jag vill avsluta anförandet i den här debatten lite i dur genom att säga att jag vet att det går att förändra de här föreställningarna kring heder och oskuldsmyten, för vi gör det i Gävle genom Shanazi hjältar.

Shanazi hjältar är förebilderna som vågar se, höra och agera för att tillsammans skapa ett jämställt samhälle fritt från hedersrelaterat våld och förtryck. Genom just utbildning och arbete med förebilder vill hjältarna stärka unga killar och tjejer som lever i en hederskontext.

Shanazi hjältar är något man får ansöka om att vara med i. Under ett år jobbar de stenhårt med grupprocesser samtidigt som de utbildas i jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati och barnkonventionen. De ska sedan agera som positiva förebilder bland sina jämnåriga i till exempel skolor och på fritidsgårdar. Och det fungerar! Högskolan i Gävle har forskat på verksamheten och arbetet och har påvisat väldigt positiva effekter.

Som en av hjältarna uttryckte det när de var på besök här i riksdagen: Om man är ute på havet med en båt och båten går sönder måste man ta upp båten på land för att kunna laga den – och Shanazi är land för oss.

Vi socialdemokrater vill se ett nationellt förebyggande program som riktar sig mot unga som befinner sig i sammanhang där strukturer och normer kring heder är tonsättande.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag även understryka något som jag tycker är väldigt bra med det här beslutet, och det är att vi inte kriminaliserar den som ber om ett oskuldsintyg eller gör en så kallad oskuldsoperation. Det är i stället den som utför kontrollen, skriver intyget eller utför operationen som är den som begår brott. På så sätt markerar vi att vi ser företeelsen för vad den är – ett förtryck och en kontroll av kvinnors och tjejers kroppar, liksom en patriarkal, förlegad och ovetenskaplig syn på oskuldsnormen. Den utsatta kan aldrig vara den skyldiga. Det är en viktig princip som jag hoppas att vi alla i Sveriges riksdag kan stå bakom.

(Applåder)