Herr talman! Sverige har ett representativt och parlamentariskt statsskick. Det innebär bland annat att också mindre partier kan vara representerade i riksdagen. Det bidrar till att skapa en mer rättvisande sammansättning i betydelsen att fler människor är delaktiga. Följaktligen kan fler röster komma till tals och bidra till såväl dynamik som välfärd och en hållbar utveckling. Så är det också i många andra länder. Våra nordiska grannar är några goda exempel.

Det representativa statsskicket anses av forskningen vara stabilt och leda till väl förankrade och kvalitetsmässigt goda beslut. Priset för detta är att det kan ta lite längre tid att nå en gemensam uppfattning, men den trögheten ses också som en fördel. Det ger tid för allmän debatt och dialog. Det anses också ge fler en känsla av större rättvisa. Alla röster räknas, vilket skapar större tillit.

Herr talman! Alternativet är den amerikanska och brittiska modellen där varje valkrets har en plats, och den tas av den som får flest röster. Det har i praktiken lett till ett tvåpartisystem där en majoritet bestämmer alldeles oavsett hur liten den är. Ett sådant system anses ge större möjligheter till ansvarsutkrävande men kan samtidigt upplevas som mer polariserande.

Det kan förstås också uppfattas som mer medialt attraktivt med en konfliktlinje i stället för flera uppfattningar i samma frågor. ”Vi mot dom” har tagit plats ända in i Agendas tv-studio. Men i Sverige är vi sedan länge kända för vår strävan att söka en gemensam uppfattning och söka konsensus i viktiga frågor. Det är sedan gammalt, kan man säga.

Nu har vi ett förslag att ta ställning till där Sverigedemokraterna väljer att lämna en överenskommelse i en grundlagsutredning, en överenskommelse som alla partier stått bakom, om att göra det svårare att ändra grundlagar genom att ställa krav på en kvalificerad majoritet i den andra voteringen, det vill säga den som kommer efter ett val.

Herr talman! Många människor har tagit till sig tanken om en omställning från fossilt till förnybart, från kastat till återvunnet, från exploaterat till återställt. Det inbegriper en tanke om att alla är inkluderade och att alla behövs och kan vara med. Det återspeglas inte minst i Förenta nationernas Agenda 2030. Ett stort antal av dess 169 mål handlar om ”alla”: prisvärda, rimliga och säkra bostäder för alla och utrotande av fattigdom för alla, för att bara ta ett par exempel – eller för den delen målet 16:7 om ett inkluderande, deltagande och representativt beslutsfattande för alla.

Nu vill Sverigedemokraterna kratta manegen för ett Sverige där demokrati uttryckligen bygger på att hälften plus en röstberättigad kan bestämma och att hälften plus en ledamot ska kunna ändra grundlagar.

Det är trots allt de lagar vi kommit överens om tillsammans som definierar det Sverige vi vill ha. Man skulle kunna säga att grundlagarna uttrycker de värderingar vi tror på, som rösträtt, medborgerliga fri- och rättigheter och fria och oberoende domstolar. Vi vill nu förtydliga den praxis som funnits under lång tid, nämligen att grundlagarna ska bygga på breda överenskommelser, och hellre försäkra oss om att det blir svårare att ändra dem. Därför röstar vi i Miljöpartiet nej till yrkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Mats Berglund, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Katarina Luhr, Amanda Palmstierna, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).