Herr talman! Nu börjar vi närma oss någonting här. Vi har haft replikskiften i närmare två timmar. Oppositionen har försökt att klämma regeringspartierna på: Vad är det som ska bort? Nu får vi svar här att det kanske är sport och underhållning. Det är de sakerna som man kanske får kapa när pengarna till exempel ska räcka till beredskapsuppdraget.

Det som har förmedlats av till exempel Försvarsberedningen, som var enig i sitt betänkande, är att det behövs en bredd i programutbudet för att locka tittare till public services utbud. I händelse av kris och krig ska man veta att de kanalerna finns. Man är bekväm med och hittar deras plattformar och deras information.

Det breda uppdraget är också en del i beredskapstanken. Är det så att man aldrig har tittat på public services program är det väldigt liten chans att man hittar dit när det verkligen gäller. Det är en del i det breda.

Det handlar också om, som ledamoten påpekade, att allmänheten är med och finansierar det. Man betalar sin särskilda skatt varje månad. Kan man då inte förvänta sig att man ska få titta på fotbolls-VM eller att man ska få ta del av Melodifestivalen, som är ett dyrt arrangemang?

Är det inte rimligt att svenska folket ska få ett brett utbud så att det finns något för alla smaker? Annars finns det inte någon mening med att man ska vara med och betala. Då minskar också betalningsviljan. Här binder man ris åt egen rygg om man börjar nagga i det som är sport och underhållning, som ledamoten är inne på.

Jag vill komma tillbaka till kostnaderna för höjd beredskap och det som är kritik från väldigt tunga instanser. Det handlar om Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut.