Fru talman! Björn Wiechel frågar igen hur nedskärningen ska lösas. Då vill jag igen säga: Det är ingen nedskärning. Det kanske inte är så mycket pengar som Björn Wiechels parti och andra partier hade önskat, men det är fortfarande ingen nedskärning. Debatten blir väldigt märklig när man inte kan räkna ut vad vårt budgetförslag innebär.

Det är också fascinerande att man helt plötsligt pratar om hur viktigt det är att bekosta inflationen. När den moderatledda regeringen tillträdde för några år sedan hade vi en inflation på 10 procent. Det är väldigt intressant med tanke på att det var den Sledda regeringens uppräkning om 2 procent årligen till public service-företagen som gällde.

Jag kan inte minnas att jag sett någonstans att den socialdemokratiska regeringen begärde något extrasammanträde för att öka pengarna till public service-företagen när inflationen blev mer än 2 procent, utan med 10 procents inflation skulle de leva på 2 procents ökning. Men helt plötsligt är vår regerings förslag – som är 3 procents ökning första året och 2 det andra och som de facto blir 166 miljoner – en katastrof, och vi ska helt enkelt lägga en annan budget för att säkra inflationen.

Fru talman! Jag får inte det att gå ihop med tanke på hur Socialdemokraterna gjorde förra mandatperioden.

(Applåder)