Fru talman! I går hade Journalistförbundet en debattartikel där man framförde oro över public service och i synnerhet över journalistkårens framtid. Jag förstår den oron och respekterar den, för jag tror inte att det finns någon yrkeskår, nästan, som kommer att få det mer annorlunda, med tanke på teknikutvecklingen och AI:s snabba framfart i vårt samhälle.

Jag skrattade lite när jag tittade här utanför tidigare, när det var flera kameror och mikrofoner. Jag kommer ihåg att det för inte så många år sedan kom minst en kameraman och en som höll i mikrofonen när man gjorde reportage, och man hade en bil bredvid som skötte tekniken. I dag kan man göra samma reportage, kanske till och med med bättre kvalitet, med bara en mobiltelefon. Det är klart att SVT, Sveriges Radio och även UR kommer att ha en annorlunda framtid med tanke på att de har väldigt tekniktunga verksamheter där just personal och teknik svarar för en stor del av kostnaden.

Vad vet vi om framtiden? Ja, vi vet ju inte. Vi vet vad vi har här i dag. Vi kan naturligtvis ana och gissa och med hjälp av forskning och experter försöka sia om framtiden, men att i dag säga något exakt om hur medierna kommer att se ut om sju eller åtta år tror jag inte att någon av oss törs göra.

Fru talman! Den 23 februari 2023 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté för att ta fram de nya villkoren för SVT, UR och SR för de kommande åtta åren. Där ingick alla partier. Även Miljöpartiet, som här efterfrågade diskussioner och att få ha synpunkter på förslagen, var med i kommittén. Vi hade extremt många sammanträden, möten och studiebesök. Vi träffade experter, och vi pratade med allmänheten innan vi till slut, i maj 2024, lämnade över utredningen med de förslag som jag är glad och stolt över är de som vi har på bordet i dag och som regeringen nu i en proposition föreslår att riksdagen ska besluta om.

Det som är extra unikt är att public service i och med förslaget får stabila och långsiktiga villkor och redan i dag vet hur finansieringen ser ut för de kommande åtta åren. Vilken annan verksamhet, företag eller myndighet vet i dag att de stabilt har så stor inkomst de kommande åtta åren? Dagens förslag innebär att vi ger public service-företagen ungefär 84 miljarder kronor. Det är otroligt mycket pengar.

Många av de förslag som vi förhoppningsvis kommer att besluta om här i riksdagen i morgon var vi överens om i utredningen. Vi har fått fantastiskt många bra underlag av vårt duktiga sekretariat, som vi i kommittén hade tillgång till. Men det är några saker som vi i majoritetspartierna är överens om och vill betona, saker som handlar om public services roll.

Vi tycker att det är viktigt att public service-företagen ägnar sig åt och fokuserar på kärnverksamheten, som är att sända ljud och bild och distribuera ljud och bild till allmänheten.

Vi lägger också särskild vikt vid svenska språket och betonar public service-företagens roll i att förstärka svenska språket och även beakta språkvård.

Vi tycker också att det är viktigt att public service-företagen känner sitt ansvar för folkbildningen och att man därmed inte försöker vara ett multimediahus och göra program som väldigt många andra, kommersiella aktörer gör utan att man faktiskt ser sitt samhällsansvar och just folkbildningsansvaret.

Vi tycker också att det är viktigt att man värnar konkurrensen. Därför finns det flera förslag som handlar om att man ska beakta andra kvalitativa mediers marknader så att man inte stör ut andra, kommersiella bolag. Man får till exempel ett uppdrag att kontinuerligt redovisa hur man använder text så att man inte konkurrerar ut våra textbaserade medier.

Det stämmer att vi har velat se ett antal analyser under sändningsperioden. Vi vill bland annat se en analys av hur public service-företagens påverkan på övriga företag på mediemarknaden ser ut. Vi vill också se en extern analys av produktivitet och effektivitet i likhet med den som man har i Norge, och vi vill se en forskningsstudie som belyser villkoren för opartiskhet.

Det är måhända inte en partisk public service vi har i dag. Men det som är oroande är att Medieakademins förtroendebarometer visar att förtroendet ändå har minskat. Om vi tittar på public service-företagen för tio år sedan jämfört med i dag ser vi att förtroendet har sjunkit med nästan 10 procent för SVT och SR. Det är allvarligt.

Tittar man också på hur många som tittar och lyssnar på public service-tv och Sveriges Radio och hur många timmar eller minuter de gör det ser man även där att både lyssnandet och tittandet sjunker.

Frågar man i gruppen som är under 50 år, det vill säga 16–49 år, hur många som dagligen tittar på Rapport och Aktuellt, fru talman, är svaret mellan 6 och 9 procent. 25 procent av dem som är under 50 år tittar aldrig på Rapport eller Aktuellt. Det är allvarligt, fru talman, särskilt som vi tycker att public service-företagen har ett extra stort ansvar när det gäller att finnas där som en garant i händelse av krig eller kris.

Med det, fru talman, är jag övertygad om att de förslag som vi lägger fram här i dag kommer att ge stabila och oberoende public service-företag som värnar en stark och oberoende public service och som förhoppningsvis också kan öka sitt förtroende hos hela befolkningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carl Nordblom (M).