Herr talman! För Moderaterna är frågan om hur svensk grundlag ska kunna förändras över tid av största vikt. Vår uppfattning är klar: Samtidigt som våra mest centrala lagar även fortsättningsvis givetvis måste kunna förändras över tid finns det starka skäl att vidta mått och steg för att ytterligare stärka skyddet av våra grundlagar.

I en tid när vi ser att demokratin runt om i världen utmanas på olika sätt ska vi inte göra misstaget att tro att vi i Sverige är och kommer att vara immuna mot sådana tendenser. Även vi kan drabbas, kanske inte här och nu, men vem av oss här kan utesluta att det i en framtid finns krafter som vill kullkasta fundamentet för den samhällsordning som vårt samhälle står på i dag och som kommer till uttryck i våra grundlagar? Den ordning som gäller i dag för att ändra i grundlagarna är i ett sådant läge otillfredsställande.

Herr talman! Som den eniga parlamentariska utredningen konstaterade skiljer sig Sverige från många andra europeiska länder i det att vi saknar formella hinder mot att grundlagar kan ändras med knappa riksdagsmajoriteter. Att vi i praktiken haft en ordning där man eftersträvat breda majoriteter i riksdagen förändrar inte detta faktum.

Jag kan konstatera att den eniga parlamentariska kommittén lyfte fram flera relevanta aspekter i sitt betänkande avseende balansen mellan skyddet av grundlagarna och behovet av grundlagar som över tid speglar majoritetsuppfattningen i samhället.

Med dessa utförliga överväganden som grund valde sedan en enig grundlagskommitté att föreslå de förändringar som Sverigedemokraterna numera i efterhand ifrågasätter. Det gjorde de inte då det begav sig, inte då det spelade roll.

Herr talman! En del av den kritik som lyfts nu synes gå ut på att den föreslagna ordningen gör det svårare att få till förändringar i en riktning som man som parti vill se framledes eller att enskilda partier skulle ges ett de facto-veto. Men det är i så fall ett argument som även går åt andra hållet, för med dagens ordning är det de facto möjligt för en framtida knapp riksdagsmajoritet att driva igenom grundlagsförändringar som man själv är väldigt starkt emot.

I Sverige har det varit betydligt mer regel än undantag att det regerande blocket får majoritet, i stort sett alltid en förhållandevis knapp majoritet, även i påföljande val. Ska det verkligen vara så lätt att ändra fundamentala principer?

I Sverige har vi med rätta haft en diskussion om vikten av att stärka äganderätten i grundlagen. Så långt allt väl. Men man kan också konstatera att det i Tyskland just nu förs en annan grundlagsdiskussion om att förbjuda vissa partier. Ska det vara så lätt som med en enkel majoritet med ett val emellan? En enig svensk grundlagskommitté kom fram till att svaret på en sådan fråga måste vara nej.

Herr talman! Vi moderater står fast vid vårt tidigare ställningstagande. Den ordning som blir följden av den nu föreslagna förändringen är högst rimlig. Den ger en välavvägd balans mellan ett skärpt skydd för våra viktigaste lagar samtidigt som den alltjämt ger goda möjligheter att anpassa och utveckla grundlagarna när det finns en tillräckligt bred samsyn i riksdagen för det. Jag vill avsluta med att poängtera att vi, på samma sätt som vi tar frågan om grundlagsförändringar på största allvar, ser att möjligheten till folkomröstningar ska hanteras med största omsorg.

Vi har här ett förslag som en enig parlamentarisk kommitté ställt sig bakom, som slutligen landat på riksdagens bord och som vi också fattat beslut om. Det är inte en god idé att i ett sådant läge göra det till föremål för en folkomröstning. Moderaterna kommer alltså att yrka avslag på den begäran om särskild folkomröstning riksdagen i dag har att ta ställning till.

(Applåder)

I detta anförande instämde Crister Carlsson, Ludvig Ceimertz, Gustaf Göthberg, Caroline Högström, David Josefsson, Mattias Karlsson i Luleå, Ann-Sofie Lifvenhage, Noria Manouchi, Marie Nicholson, Peter Ollén, Erik Ottoson, Thomas Ragnarsson, Magnus Resare, Oliver Rosengren, Maria Stockhaus, Helena Storckenfeldt, Oskar Svärd och Viktor Wärnick (alla M).