Fru talman! Jag kan väl säga så här, för det är egentligen väldigt enkelt: Granskningsnämnden granskar anmälningar av enskilda program. I de granskningarna litar jag på granskningsnämnden. Granskningsnämnden granskar dock inte public service över tid. Man granskar inte trender och nyhetsrapportering över tid. Man gjorde det förr, men man gör det inte längre.

Detta tycker jag är ett problem, för det gör att man inte ser en helhet. I stället granskar man hela tiden enskilda nedslag. Där vill jag gärna se en övergripande forskningsstudie över tid. Vasiliki Tsouplaki och jag satt i kommittén tillsammans, och jag pläderade för detta flera gånger.

Jag vill av respekt inte ta ställning, men jag har en väljarkår och du har en väljarkår, Vasiliki Tsouplaki. Det kanske inte ens är så, men är det så att det finns ett överslag åt det ena eller det andra hållet är det vårt ansvar som politiker att gå till botten med det. Det räcker inte att bara säga: ”Sverigedemokratiska väljare är från landsbygden och fattar inte lika mycket, har jag hört.” Vissa har den retoriken ibland. Vissa använder sig av en annan retorik: ”Ni har så lågt förtroende för alla, så det spelar ingen roll – er kommer det ändå aldrig att gå att rädda.” Ungefär så låter det.

Jag gillar inte den retoriken i en demokratisk debatt där vi faktiskt ska fatta beslut om public services kommande åtta år. Public service utgör ju kärnan i demokratin. Det är den som ska förmedla information till oss, speciellt under krig och kris. Vi får hoppas att det inte blir krig eller kris, men om det skulle ske måste ju förtroendet vara högt från alla väljargrupper. Jag tycker att detta är ett bra steg på den vägen.