Fru talman! Vi socialdemokrater vill sjösätta ett väldigt brett program med långsiktiga och kraftfulla insatser för att städa upp på svensk arbetsmarknad.

Bland annat vill vi stärka tillsynen i riskbranscher, höja sanktionsavgifterna och bredda dem till fler områden, utesluta orimligt låga anbud i offentlig upphandling och lagstifta om att som huvudregel begränsa antalet underentreprenörsled till två i branscher med stor risk för arbetslivskriminalitet. Vi vet nämligen ungefär vilka branscher det är som har förhållandevis hög arbetslivskriminalitet.

Vi vill även återinföra satsningen på fackligt samråd, förstärka den regionala skyddsombudsverksamheten och förbättra uppföljningen av A1-intyg i syfte att få mer ordning och reda på arbetsmarknaden. På samma tema vill vi ha mer anslag till Arbetsmiljöverket. Det handlar om att stärka arbetet mot både arbetsrelaterade dödsolyckor och arbetslivskriminalitet.

Det här är några av de åtgärder som vi ser som oerhört viktiga för att komma åt arbetslivskriminaliteten, och i allt det arbetet är arbetsmarknadens parter oerhört viktiga. Det är avgörande att de är med oss i arbetet. Vi är beroende av varandra för att klara av att få stopp på detta.

Jag vill fortfarande hävda att det inte är ett hållbart argument att hänvisa till prioriteringar i budgeten när det, som sagt, i själva verket handlar om 0,0013 promille av regeringens budget. Att bidraget inte nyttjats fullt ut är inte heller ett hållbart argument eftersom det finns förslag på hur man skulle kunna göra om bidraget för att det ska kunna sökas på ett mycket bredare sätt.

För mig framstår det tyvärr mer som att regeringen i det här fallet har valt att prioritera ned möjligheterna för arbetsmarknadens parter att vara delaktiga i och utveckla arbetet mot arbetslivskriminalitet. Det anser vi socialdemokrater vara en felprioritering. Jag hoppas fortfarande att regeringen kan tänka om och visa att man prioriterar det partsgemensamma arbetet.