Fru talman! Jag tycker ändå att det är viktigt att slå fast att vi är helt överens om vad vi vill åstadkomma. Sedan kan vi ha lite olika ingångar vad gäller metoder.

Jag ska dock säga att regeringen instämmer i ledamotens beskrivning av arbetsmarknadens parter som viktiga aktörer i det här arbetet. Återigen: Skälet till att anslaget har minskat är att pengarna inte har använts. Även om man kan tycka att det i det stora hela, i en statsbudget, handlar om små summor är det ändå så att många små summor blir större summor på slutraden i en statsbudget.

Jag är inte alls främmande för att utveckla det här arbetet, och rollen för arbetsmarknadens parter i det arbetet, i syfte att få till ett effektivare sätt att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som jag nämnde tidigare och som vi har pratat om här, har lämnat förslag till regeringen. De förslagen har remitterats och bereds i Regeringskansliet, men vi är inte färdiga med den beredningen. Därför är det rimligt att vänta med eventuella justeringar i anslaget.