Herr talman! Tack till ministern för svaret på min interpellation!

Arbetslivskriminaliteten är allvarlig. Den innebär bland annat att människor utnyttjas, ibland med inslag av människohandel. Den skapar farliga arbetsmiljöer, snedvrider konkurrensen och tränger ut seriösa företag.

I arbetet mot arbetslivskriminaliteten är arbetsmarknadens parter oerhört viktiga. Den här typen av kriminalitet bekämpas bäst av alla parter tillsammans. Myndigheterna är beroende av parternas kunskap och närhet till verkligheten, och parterna behöver myndigheter som agerar effektivt och träffsäkert.

Sedan 2018 har arbetsmarknadens parter kunnat söka statsbidrag för att bekämpa arbetslivskriminalitet. I år är detta statsbidrag 4,5 miljoner kronor. Det är en ytterst liten summa i den stora budget som regeringen har. Nu har regeringen aviserat en sänkning av det här bidraget, först till 2,5 miljoner kronor och sedan till 2 miljoner kronor från 2028. Det är mer än en halvering av nuvarande stöd – detta samtidigt som vi i Sverige har stora problem med arbetslivskriminalitet. Arbetsmarknadens parter behövs för att stävja detta.

Ministern skriver i sitt svar att arbetet med budgetpropositionen innebär prioriteringar. Det förstår jag. Men i det här fallet väljer regeringen att inte prioritera den lilla summa som parterna kan söka för att gemensamt motverka arbetslivskriminalitet. Summan är så liten i regeringens budget att den knappt går att räkna i promille. Det regeringen sparar genom att ta bort dessa 2 miljoner är 0,0013 promille av statens hela budget. Mer än så är det inte.

Herr talman! Regeringens motivering är att statsbidraget nyttjas i låg grad – och det stämmer. Statsbidraget hade kunnat nyttjas i betydligt högre grad om stödet hade gjorts mer tillgängligt. Bristerna i stödets utformning har återkommande påtalats för regeringen. Bland annat handlar det om oförutsägbara ansökningsprocesser och snäva kriterier.

Som ministern själv tog upp har Delegationen mot arbetslivskriminalitet tagit fram förslag där man också uppmanat regeringen att göra stödet mer tillgängligt. Arbetsmiljöverket har påtalat att stödet bör utökas och göras mer tillgängligt. LO har sagt samma sak. Behovet av statsbidraget finns, men det måste kunna användas.

Min fråga till ministern handlade om vilken grund regeringen har för att genomföra en neddragning av statsbidraget i stället för att omforma det och göra det mer tillgängligt så att det ska kunna användas fullt ut. Nu får jag alltså svar från ministern att det handlar om prioriteringar i budgetarbetet. På utgiftssidan uppgår regeringens hela budget till drygt 1 500 miljarder, och man har alltså valt att prioritera bort 2 miljoner nästa år och 2 ½ miljon åren efter det från detta partsgemensamma arbete mot arbetslivskriminalitet.

Jag vill utifrån ministerns svar fråga hur regeringen framöver har tänkt att stödja det viktiga partsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet när man minskar statsbidraget i så stor omfattning.