Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Vi har ju haft ett gäng debatter kring högerextremism under de gångna åren den här mandatperioden. Det är alltid lika intressant och spännande att ha den debatten. Jag tror att vi i grunden delar uppfattningen att vi behöver göra mer för att bekämpa de antidemokratiska krafterna.

Jag hör ministern beskriva hur aktivklubbarna bygger upp sin verksamhet och sitt våldskapital, och ministern berör frågan om det skulle kunna bli grupperingar som beväpnar sig. Då är vi fasligt nära att detta kunde träffas av terroristlagstiftningen på ett tydligare sätt kanske. Men det finns också äldre lagstiftning här i Sverige, från 30-talet. Det finns en lag om något som heter hemlig kårverksamhet. Dåtidens skytteklubbar och liknande ansågs som ett hot när det gällde att bygga upp parallella polisiära grupperingar eller militär kompetens som inte var ställd under staten. Det var en tid som var väldigt hårt kantad av de starka ideologiska motsättningarna. Framför allt handlade det om hur nazismen bröt sig fram i land efter land.

Vi lever i en tid som är orolig. Vi ser i dag högerextrema krafter ta del av det parlamentariska arbetet i land efter land och även skjuta fram sina positioner och till och med leda länder. Vi vet också att de har täta kopplingar till de utomparlamentariska rörelserna. Det är klart att de i grund och botten delar samma idéströmning: Några har valt den parlamentariska vägen medan andra är kvar i gatukampen.

Vi har i vår kommittémotion avsatt mer resurser till CVE för att stärka kunskapen om dessa miljöer. Jag vet att regeringen har sin strategi i botten. Det läggs väldigt mycket tyngdpunkt på samverkan här, och jag håller med om att vi ska ha mer samverkan. Det är viktigt att vi sprider kunskap i hela samhället.

Men i arbetet med mer pengar till myndigheterna för att utöka kunskapen och kanske gå på djupet behöver vi titta på vad detta är för ett fenomen som har vuxit sig starkt i Sverige det senaste året. Vi behöver se över om det är dags att uppdatera lagstiftningar. Jag har läst lagen om hemlig kårverksamhet, och vi har ju ständigt en diskussion om antiterroristlagstiftningen och så vidare. Men har ministern och regeringen funderat på lagstiftningsvägen här, alltså i det fortsatta arbetet när helhetsbedömningen av strategin ska göras? Det är en fråga som jag skulle vilja få svar på.

Detta med samverkansformerna är avgörande. Jag får en bild av att det ibland blir ett glapp, och det är lite likt den sekretessproblematik som vi har diskuterat på andra områden, alltså mellan polisen, socialtjänsten och skolan. Det finns kompetens och kunskap i olika delar av vårt samhälle, men det är inte alltid som kunskapen finns på rätt plats. Då kan kommunen, eller kanske en privat aktör som hyr ut en lokal, hamna i ett läge där man inte vet tillräckligt mycket.

Frågan är också om ministern och regeringen ser att det kanske är dags att ha ett mer proaktivt arbete och om det finns något utrymme för det. Det kan vara inom ramen för lagstiftningen, men det kan också handla om att vi även här behöver gå fram ungefär på samma sätt som när det gäller sekretessdelen. Har regeringen funderat på de frågorna?