Herr talman! Tack till justitieministern för svaret och en konstruktiv dialog! Vi är överens om att målet är att fotbollen ska vara trygg och fri från brott.

Jag är glad att justitieministern vidimerar att exkluderingsstrategin ligger fast och att dialog är vägen framåt. Iakttagelsen att alla inte vill samverka, bidra och göra polisens arbete rättvisa håller jag också med om. Jag har noll överseende med sådant. Men jag har gått på fotboll länge och kan med ålderns rätt se bakåt. Justitieministern sa att man kan ingripa mot varandra när saker och ting är fel.

När jag började gå på derbyn och åkte ned från Dalarna till Stockholm på 80-talet var det typ 6 000 på Råsunda. Det var organiserad rasism. Det var läktarsånger som var bedrövliga. Det var mycket mer våld på och runt arenan än vad det är i dag. I dag hör du aldrig sådant från en ståplatsläktare. Folk tolererar inte det längre. Man kan lyfta fram att det finns något – kamratuppfostran eller vad man nu kallar det – som gör att man socialiseras in på en läktare och får lära sig vad som är okej och inte.

Att vi hade tomma läktare under pandemin tror jag var en av anledningarna till att det blev ett mycket sämre ordningsår 2023. Sådant drar också resurser från polisen. Men jag tycker att det finns större problem inom fotbollen som förtjänar mer uppmärksamhet från polisen. När jag lyfte fram det här tidigare blev jag kallad bengalpopulist hemma på den liberala ledarsidan. Jag sa att det var för mycket prat om bengaler och för lite om matchfixning och oreglerad agentverksamhet.

Allsvenskan säljer spelare i år för runt 800 miljoner. När det ska säljas bostäder har vi ett system med certifikat för mäklare, men när man ska handla med unga killar och tjejer har vi det inte. Det tror jag att vi skulle kunna göra mer av.

För tredje gången i debatten tar jag upp Italien. Italien har lyft in fotbollens ekonomi i sitt antimaffiaarbete på grund av att det handlar om stora ekonomiska intressen. Den organiserade brottsligheten söker sig dit där det finns få regleringar och mycket pengar.

Jag tror också att vi behöver prata om elefanten i rummet, nämligen ordning på läktaren och maskering. Jag tycker att maskeringsförbudet är bra. Men det handlar även om pyroteknik. Den stora anledningen till att vissa maskerar sig är att de håller på med pyroteknik. Jag tycker också att man missade det i utredningen. I utredningsuppdraget från justitieministern och Jakob Forssmed fanns det med. Det svarar man inte på i utredningen.

Man skulle kunna titta på andra nordiska länder, såsom Norge, hur man kan jobba med legal pyroteknik. Går det att hitta en väg framåt där? Det skulle ta bort en stor del av konfrontationerna mellan vissa supportergrupper och polisen.

Jag vill avsluta med en fråga. De hårda åtgärderna riktas mer mot supportrar och mindre mot den oreglerade agentverksamheten, matchfixning och ekonomiska flöden kopplade till organiserad brottslighet. Hur ser ministern på det?