Herr talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag. Jag bekräftar betydelsen av en lokalt närvarande, synlig och lokalt förankrad polis med långa, goda relationer med det omgivande samhället: civilsamhälle, näringsliv, offentliga aktörer och medborgare.

Omorganisationen av polisen i Sverige har fört väldigt mycket gott med sig i olika avseenden, inte minst att vi kan jobba som en gemensam kraft i hela Sverige på ett annat sätt än vad vi gjorde tidigare. Likafullt kommer en kostnad i form av ett dränage av lokal närvaro. Den har vi nu gemensamt ett starkt intresse av att återställa. Vi ska som sagt göra det på ett modernt sätt och inte på ett nostalgiskt sätt. Vi ska rikta det mot en problembild som är reell för medborgare i dag, inte mot verkligheten så som den såg ut för 20–25 år sedan.

Den grundläggande erfarenheten har inte förändrats – en lokalt närvarande, synlig och förankrad polis är oundgänglig, inte minst för att förhindra och förebygga brott men också för att på ett mer effektivt sätt klara upp brott när de väl har ägt rum. Jag tycker att detta bestyrks av erfarenheter i andra länder, inte minst när man har haft att hantera problem av det slag som vi i Sverige nu har att hantera.

Vi ser nu till att det blir en tydligare styrning. Framför allt ska polistillväxten ske lokalt nära medborgarna och i yttre tjänst. Det sker nu i stor skala. Det utesluter inte att det finns fler sätt att tänka när det gäller styrning framöver. Jag återkommer gärna till den diskussionen vid fler tillfällen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.