Herr talman! Tack till justitieminister Gunnar Strömmer för svaret! Jag är särskilt nöjd med inledningen och den sammanfattning som gjordes i början. Det verkar som att vi delar rätt mycket åsikter vad gäller detta. Både ministern och regeringen visar goda intentioner i sitt arbete för en starkare polisnärvaro i hela landet, och det välkomnar jag.

Ministern skriver i sitt svar: Beslut som rör var polisstationer ska finnas och hur bemanningen ska se ut på olika orter fattas av Polismyndigheten. Det är myndigheten själv som har bäst förutsättningar att avgöra var polisstationer ska finnas och hur service och tillgänglighet ska kunna tillhandahållas på bästa sätt.

Jag kan hålla med om att Polismyndigheten ska råda över beslut om bemanning och kanske även om var polisstationer ska finnas. Men det är också i grunden regeringens ansvar att se till att det finns en grundtrygghet i hela Sverige. Där finns det enligt min åsikt ingen myndighet som är viktigare än polisen. Här ser jag ett bekymmer i att regeringen lägger över ansvaret och utförandet på Polismyndigheten, och i praktiken utan tydlig politisk styrning.

Herr talman! Jag har två saker att säga om det. Först och främst måste politiken ta ett större ansvar och vara mycket tydligare med vad vi kräver. Jag vill att justitieministern ska få mer att säga till om, och inte bara för att det är justitieminister Gunnar Strömmer. Jag tycker att statsråd överlag ska ha mer att säga till om. Men det är kanske fel att gå in på det här.

Jag kommer från en kommunverklighet och en regionverklighet med ett mycket tydligare ansvar och ansvarsutkrävande i politiken. Det är inte rimligt att en sådan central fråga för tryggheten i hela landet lämnas till att bli en resursfördelningsmodell inom Polismyndigheten. Det måste finnas politiska krav på lokal närvaro och tillgänglighet.

Ett sätt som jag lyfte fram här är att titta på de krav vi har på räddningstjänst och ambulanssjukvård och att ha en reglerad inställelsetid för polisen. I varje lokal och regional tidning finns det en gång per år genomgångar av hur lång inställelsetiden är för ambulanssjukvården i kommun A, B och C. Sedan har vi ett regionråd som får svara för varför det försämrats eller förbättrats.

Det andra är att det är väldigt svårt att utvärdera vad lokal polisnärvaro betyder i praktiken. Hur följer man upp det? Det är svårt att få ut det från polisen. Men både Brottsförebyggande rådet och Riksrevisionen har i sina rapporter visat att polistillväxten i lokalpolisområdena inte har följt samma takt som i övriga delar av myndigheten. Det betyder att även när antalet poliser ökar totalt är det inte säkert att människor i Leksand, Rättvik och Vansbro märker någon skillnad.

Det är där politiken måste kliva in. Om inte politiken styr kommer myndigheten att centralisera. Det är enligt mig samma mekanism i kommuner och regioner som i staten. Det är alltid enklare att dra resurser till mitten.

Herr talman! Jag var på ett seminarium om lokala polisstationer i veckan anordnat av kollegor från Moderaterna och Kristdemokraterna i justitieutskottet. Det var ett bra seminarium om de stora vinsterna med lokal polis med personkännedom som kan jobba inte bara reaktivt utan också brottsförebyggande.

Där presenterades en siffra om att hälften av landets polisstationer har stängts sedan 2002. Jag välkomnar att det nu inte ska stängas några fler polisreceptioner, men det beror också på hur definitionen är. Bara i år har de stängts i Vansbro, Rättvik och Leksand.

Min fråga är: Tror verkligen justitieministern att det räcker med regleringsbrev som styrning?