Herr talman! Nu är vi som sagt var inne på mandatperiodens sista år, och jag kan konstatera att skjutningarna fortsätter, även om de har minskat. Samtidigt har sprängningarna ökat, och brandattacker verkar ha blivit en ny våldsform.

Värst av allt är kanske hur vi ser att barn under 15 år involveras i mordärenden och gängrelaterad brottslighet på ett fullkomligt urspårat sätt. Det har helt och hållet skenat under de senaste två tre åren, under Gunnar Strömmers vakt. Det vi ser nu har vi faktiskt inte varit i närheten av tidigare. Ändå går många gängtoppar, som beställer skjutningarna, sprängningarna och brandattackerna, fria, samtidigt som de äter sig in i samhällskroppen med alltmer ekonomisk och annan brottslighet.

Med rätta är mycket av fokuset just på gängvåldet. Det är det som skapar den omedelbara rädslan och oron hos många av oss. Men det är bara toppen av isberget. Under ytan har vi en växande organiserad – inte minst ekonomisk – brottslighet som använder lagliga företagsstrukturer för att bedriva olaglig verksamhet och som infiltrerar näringslivet och välfärden på ett sätt som verkligen är systemhotande.

Avslutningsvis, herr talman, har jag som sagt var förstått att till och med Sverigedemokraterna är positiva till vårt förslag om en maffialag, vilket är vårt svar på den här samlade problematiken. De känner sig dock bakbundna av Tidösamarbetet, och därför framstår det alltmer som att det är justitieministern som håller emot.

Jag tror att det är ett misstag. Jag tror att det är dåligt för Sverige. Jag tror att det vore mycket bättre om vi kunde ta ansvar tillsammans, eftersom vi tycker så mycket mer lika än vad vi är oense, men jag konstaterar att Gunnar Strömmer tyvärr hellre verkar vilja ha en politisk konflikt där den knappt finns. Det tror jag att Gunnar Strömmer vid det här laget vet att jag tycker är beklagligt.

Tack för debatten!