Fru talman! Precis som utbildningsministern nämnde är det speciellt att komma tillbaka och ha en debatt när man har haft paus i över en timme.

Jag vill tacka ministern för svaret, för jag upplever ändå att det finns vissa positiva ingångar i svaret. Man vill se över och skärpa systemet, och oseriösa aktörer har ingenting inom skolväsendet att göra. Det är helt klart rätt. Jag motsätter mig inte det. Men jag anser fortfarande att man inte kommer åt det grundläggande problemet så länge vi accepterar att vinster ska finnas.

Fallet i Hässleholm är bara ett av många. Det är bra att regeringen vill stoppa oseriösa aktörer och införa tydligare system. Det är dock inte bara slarv och oseriösa aktörer som finns på den här marknaden som skapar problem.

Det här är ju en konsekvens av ett system som sätter vinst före välfärd. Vi ser det inom äldreomsorgen, vi ser det inom vården, vi ser det inom skolan, vi ser det inom LSS och så vidare. Och när det gäller skolan är det ju våra barn och unga som får betala priset.

Jag sitter i dag i justitieutskottet, och där är utan tvekan en av mina största hjärtefrågor att vi måste bryta nyrekryteringen. I detta blir skolan viktig, för när man har detta problem med vinstuttag får ju eleverna färre vuxna omkring sig. Lärare får ännu större grupper. Det saknas specialpedagoger, det är sämre stöd av elevhälsoteam och det finns färre möjligheter för trygga vuxna att se och höra våra barn.

Fru talman! Under hösten har också andra fall blivit uppmärksammande – inte bara det här i Hässleholm, som är ett väldigt lokalt exempel. Det finns vittnesmål om hur sju barn får dela på en banan och om hur skolor drar ned på smöret eller försöker dryga ut maten för att nå maximal vinst.

Det här visar att det inte handlar om enstaka misstag eller oseriösa aktörer. Detta är vad som händer när marknadslogiken tillåts styra välfärden: Barnens måltid blir en kostnadspost, medan ägarnas utdelning blir en rättighet.

Så länge vinstjakten får fortsätta inom skolan kommer vi att se just det här mönstret – att barnen får mindre och att bolagen får mer. Regeringspartierna svarar många gånger att man värnar valfrihet, att det är viktigt med de här aktörerna och att vinsterna därför får finnas i vissa fall. Men frågan är: valfrihet för vem – ägarna eller barnen? Den verkliga friheten måste ju handla om att varje barn ska få den utbildning det har rätt till och behöver. Men det kräver att resurserna faktiskt går till verksamheten, inte till vinster.

Trots den positiva ingång jag ändå hör från ministern och regeringen, det vill säga att man är beredd att titta över frågan och lägga fram förslag, vill jag fråga: Förutom de åtgärder som nu presenteras, bereds det inom Regeringskansliet ett förbud mot vinster om åtgärderna inte anses vara tillräckliga eller får önskad effekt?