Herr talman! Jag tror att vi i huvudsak är helt överens om själva problembeskrivningen.

Det fanns ett skäl till att jag i regeringsförklaringen sa ungefär – det är inte den exakta ordalydelsen – att vi ska bekämpa mäns våld mot kvinnor med samma eftertryck och samma kraft som vi bekämpar den grova organiserade brottsligheten med.

Detta våld är lika dödligt och lika förfärligt, men det är inte lika organiserat. Därför möter det inte samma uppmärksamhet – tyvärr, skulle jag vilja säga. Det blir uppmärksammat när ett antal män på kort tid mördar sin partner. Då händer det saker och ting.

Vi gör saker, verkligen – kanske inte just de saker som nämns här men andra saker. Vi ser till att fler får fotboja så att de inte kommer i närheten av den partner som de är hotfulla mot. Vi utvidgar besöksförbuden så att man vet längre ifrån var en person finns någonstans. Vi gör handfasta, konkreta saker som gör att fler kvinnor som har goda skäl att vara rädda för sin tidigare partner slipper vara rädda.