Herr talman! Det sista förstod jag inte riktigt. Jag svarar ju på frågor från riksdagen. Det är precis det jag står här och gör.

När det gäller Anna-Karin Hatt är vi nog helt överens. Jag beklagar verkligen att hon drog den slutsatsen, även om jag har all respekt för hennes beslut. Var och en måste själv bestämma under vilka villkor man vill verka. Men den orsak som hon beskriver är riktigt tråkig.

Jag känner henne sedan tio år tillbaka eller ännu längre. Vi har suttit i samma regering och har samarbetat bra. Vi tycker olika i ett antal frågor, men jag har stor respekt för henne som person.

Det är en varningssignal när hon beskriver att tonläget i debatten gör att hon inte känner att hon kan verka. Detta tror jag att vi är många som tar på allvar. Vi har sett det under lång tid. Jag har länge efterlyst ett vuxet samtal i Sverige även om svåra och känsliga frågor.

När det gäller Sveriges Televisions debatt häromkvällen påpekade jag, tillsammans med rätt många andra, att det är en dålig idé att skrika i munnen på andra, att inte vänta på sin tur och att förstöra debatten gång på gång. Det står jag för.

(Applåder)