Herr talman! Jag vill först göra en mycket kort historisk exposé. Jag jobbade första gången med dessa frågor som socialborgarråd i Stockholm 2006–2009. Det är svårt att ta in, men då var det kontroversiellt att prata om hedersförtryck – rasism, sa ofta de till vänster. Att ens diskutera sakerna var fel. Det var svårt. Vi gjorde landets första kartläggning av omfattningen av hedersrelaterat förtryck och våld bland unga i Stockholm. Den var också kontroversiell. I dag skulle ingen tycka att det var kontroversiellt att vilja veta hur det är.

Mycket har alltså hänt sedan dess. Vi har en helt annan medvetenhet – det är bara bra. Men mycket återstår.

Vi gör rätt mycket nu. Det ena är fundamentala saker som borde ha gjorts för länge sedan: förbjuda kusinäktenskap och förbjuda oskuldskontroller och oskuldsingrepp – alla sådana saker som i praktiken tvingar unga kvinnor och flickor att leva det liv som deras pappor eller bröder vill. Och vi tillför nya pengar i årets budget.