Hallå! Fungerar mikrofonen? Ja. Vilken tur, Ulf!

(Statsminister ULF KRISTERSSON (M): Det var en väldig tur.)

Herr talman! Jag tänkte fokusera på sakpolitik. Vi har massarbetslöshet, och vi har den lägsta tillväxten på ett decennium. Närmare en halv miljon människor har inte ett jobb att gå till. De får inte känna tillfredsställelsen att vara med i ett arbetslag. Känslan av att få bidra fråntas människor i dag. Samtidigt finns det mycket vi skulle behöva få gjort i Sverige. Vi behöver bygga bostäder. Vi behöver rusta järnvägen. Vi behöver korta väntetiderna i sjukvården.

Sjukvården blir inte bättre av att politiker ställer sig på presskonferenser. Omställningen blir inte av bara med hjälp av pratmakare. Det är människor som måste arbeta för att väntetiderna ska bli kortare, och för att göra omställningen behöver det anställas elinstallatörer och järnvägare.

Min fråga till Ulf är: Är det inte dags för regeringen att göra sitt, att ta ansvar och göra det bara politiken kan bistå med för att jobben ska bli fler och prioritera investeringar och skapa jobb i stället för att införa dyra skattelättnader för dem med mest kapital eller med inkomster över 100 000 kronor i månaden? Det är ju det som regeringen och Sverigedemokraterna har prioriterat.

Så här i efterhand: Hade det inte varit bättre för Sverige och jobben att i stället budgetera för vad en värdig sjukvård faktiskt kostar, att satsa på järnväg och att satsa på att stimulera bostadsbyggandet? Är det inte bättre, Ulf Kristersson, att satsa på att skapa nya arbetstillfällen när det saknas så många sådana?

(TALMANNEN: I kammaren tilltalar vi som sagt varandra med för- och efternamn.)