Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsministern! Nya mediciner i all ära, det är vi alla intresserade av, men vi vill också att patienterna ska ha råd med de nya medicinerna. Det är ändå lite obegripligt att statsministern försvarar det faktum att vi nu ser hur äldre, kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning faktiskt drabbas och inte har råd att hämta ut sina mediciner, samtidigt som vi vet att prioriteringen har varit att regeringen, tillsammans med många andra höginkomsttagare, får stora skattesänkningar.

Dyra mediciner är bara ett exempel på de politiska prioriteringarna. Det är en symbol för en politik som ökar fattigdomen i Sverige, och jag återkommer till att det är 700 000 människor – vuxna och barn – som lever under gränsen för ekonomisk utsatthet. Det är människor som tvingas hoppa över måltider, som inte har råd med vinterkläder och som undviker att söka vård för att de inte har råd med den medicin som kan komma att skrivas ut. Det är ju verkligheten.

Min fråga till statsministern är därför: Kommer statsministern nu att ta initiativ till att tillsätta en utredning om den växande fattigdomen?