Herr talman! Jag tackar ministern.

Jag håller med när det gäller åtgärderna. Det är inga problem med det. Men om man lyssnar på vad som sägs inne på Försäkringskassan får man en lite annan variant av det hela.

Jag hittade en jättebra artikel i ST:s fackliga tidning Publikt där ST:s avdelningsordförande Thomas Åding uttalar sig. Han pratar om hur människor jobbar och sliter men att en ryckighet i anslagen har skapat stress. Jag skulle jättegärna vilja höra om ministern har någon kommentar till eller fundering kring detta.

Det är också intressant att höra verksamhetsområdeschefen Andreas Stjernberg berätta i samma artikel att de länge inte haft pengar till att rekrytera och att detta lett till höga balanser och att detta inte kommer som någon överraskning. Regeringen visste alltså om detta men prioriterade ändå ned anslagen både 2023 och 2024. Nu talar ministern om att 2025 kommer att bli bättre, att myndigheten får mer pengar och att rekrytering pågår. Det dröjer dock innan effekterna kommer, och just detta är kärnan i problemet.

Politiken kan ju vara kortsiktig, och resurser har skurits bort när trycket ökat. När man väl försöker rätta till detta är det de sjuka som får vänta – allrahelst de som har långa handläggningstider och inte snittar på de här 23 dagarna.

Jag tror inte att människor som väntar på sjukpenning bryr sig om vilken proposition anslagen ligger i. De vill ju bara ha sin ersättning för att kunna betala sin hyra, elräkning och mat.

Som jag uppfattar det har väl Försäkringskassan dessutom fått ett ytterligare uppdrag som handlar om CSN. Man ska fastställa SGI när det gäller CSN. Mellan april och september i år har 26 000 personer sökt. Det är klart att om man får nya uppdrag ska pengarna naturligtvis räcka till det också.

Jag är fortfarande orolig över dem som har långa handläggningstider. Har ministern någon kortsiktig lösning på den långa väntetiden för de människorna? För om man inte har några pengar och inte kan betala hyran eller elen spelar det ingen roll om matmomsen sänks.