Herr talman! Jag tackar återigen för svaret, Parisa.

Alla dessa ritualer, besvärjelser, runosånger, sierskor, trollkarlar och berättartraditioner gör att denna ödsliga och höglänta trakt kvalificerar sig till att utses till ett immateriellt kulturarv.

Vi har den finske folklivsforskaren Carl Axel Gottlund att tacka för mycket av kunskapen om finska släkter och gamla seder och bruk i skogen. Det är tack vare hans mycket detaljrika dagböcker från hans vandringar i Värmlands finnskog under åren 1821–1822.

Det jobbas nu för att Finnskogen ska tas upp på Unescos världsarvslista. Med anledning av detta bör regeringen verka för att så sker. Denna möjlighet får inte gå oss förbi den dag ansökan inkommer från de värmländska länsaktörerna. Finnskogen med dess kultur och typiska byggnader är så unik och speciell på många sätt, och arvet är värt att bevara för framtiden. Genom att detta tas upp på världsarvslistan ges också en större tyngd till betydelsen av detta unika område på ömse sidor om den svensk-norska gränsen. Finnskogen har inga gränser utan den fortsätter in i Norge, i Solørs och Finnmarks hembygder.

Nu har ministern fått sig till livs lite finnskogskunskap och kanske ett nytt besöksmål. Missa då inte finnskogens nationalrätt motti, kröser och fläsk. Häll möe flôt på, annars blir det tôrrt!