Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

Precis som jag har angett i interpellationen är jag medveten om att det inte finns något förslag om världsarvsnominering från Riksantikvarieämbetet gällande Värmlands finnskog. Men, som jag också har angett i interpellationen, är ett projekt för att förverkliga detta i startgroparna. Det har initierats av ett antal länsaktörer i Värmland som vill ta denna unika kulturmiljö till vara och ge den det starkaste skyddet mot förstörelse och förfall.

Arbetet bedrivs som ett projekt med pengar från Länsstyrelsen i Värmland, Region Värmland, Torsby kommun, Helmiastiftelsen med flera som vill att Finnskogen ska bli världsarv. Värmlands Museum och Torsby Finnskogscentrum är värd för projektet. Arbetet började på allvar hösten 2018. Det brukar ta ungefär 10–15 år för en ansökan att gå igenom om den har allt som krävs.

Finnskogen med dess finngårdar och rökstugor i Värmlands län är det allra största sammanhängande området i landet med gamla finnbosättningar och lägesnamn. Hela kyrksocknar har grundats av finnbosättarna. Området har en rik historia med rötter i den finska invandringen på 1600-talet. Dessa finska nybyggare tog med sig sin kunskap om svedjebruk och levde i harmoni med skogen, vilket har format landskapet och kulturen i regionen.

I framför allt Torsby kommun finns många finngårdar och traditionella rökstugor bevarade, varav ett flertal på sina ursprungliga platser. Ingen annanstans finns det så många som är kvar på sina ursprungliga platser. Man får där en inblick i hur de finska nybyggarna levde. Rökstugorna är typiska för skogsfinsk byggnadskonst och representerar en viktig del av områdets kulturarv. Inte ens i Finland finns det några rökstugor bevarade på sina ursprungliga platser, utan endast på hembygdsgårdar.

En rökstuga är en byggnad utan skorsten där det är röken från eldstaden som värmer upp stugan. På finngårdarna kan man uppleva den unika byggnadstradition som finnarna förde med sig till Sverige. Röken låg strax ovanför ens huvuden, och det var alltså den som värmde upp stugan. När röken kom för långt ned öppnade man bara en lucka i taket. Man ser när man kommer in i finngårdarna att de är alldeles svarta upptill och ljusa nedtill.

Skogsfinnarna förde även med sig sin egen matkultur. Rätter som motti, silppu, hillo och peppo finns fortfarande i norra Värmland. I Sunne kan man beställa motti på restaurang.

Jag åberopar bestämt det unika kulturvärdet och att regeringen tar detta i beaktande genom att upplysa Unesco om det kulturvärde som det unika sammanhängande området med de på ursprunglig plats kvarvarande rökstugorna utgör. Detta är tillsammans med rian, bastun och skogsfinnarnas folktro ett kulturarv både materiellt och immateriellt.

Inte minst ur ett regionalt perspektiv vore det angeläget att regeringen bidrar till en utveckling som skulle främja besöksnäring och lokalt näringsliv.